Narnia

Thory lägger upp små portioner till dem alla av den maten de hade. Andrew ville helst inte ta deras mat, när de såg så utmärglade ut. Eller kanske inte Wren och Johanna. De såg inte alltför svältande ut. Men föräldrarna var det motsatta. De verkade ju nästan svälta sig själva, för barnens skull.

"Vi behöver ingen mat, vi har nyss ätit." ljuger Sam då hon ser hur knapert de har med mat och nu skall det räcka till dem med. Men Throy skakar på huvudet och ler, "Ni kommer kunna betala det tillbaka sedan när ni tar jobb imorgon." ler hon och förstår hur väl de ändå menar.

När Andrew försöker be dem att åtminstone minska hans portion, så får han en blick av Mr Mason som han tolkade som: 'Ät och håll tyst'. Thory tänkte inte ge sig, det var en sak som var säker. Så medan de andra åt så stoppade han också motvilligt i sig maten.

Sam åt upp maten fast hon inte gillade det men erbjöd sig sedan att diska och ställde sig vid hinken och började diska medans hon väntade på att någon skulle komma pch torka.

Andrew tyckte faktiskt det var ganska gott, även om det inte på lång sikt kunde slå maten i Narnia. Maten här påminde lite om den han fått äta hemma. Han tackade för maten och erbjöd sig att torka det Sam diskade.

Sam diskar och Andrew torkar, maten smakade inte Sam, inget hon sa men hon var van vid mat av god kvalite och vad fick de här? De var magrare än hon och Andrew var, trots att de båda var smala, så på så vis skulle de passa in.

Mason familjen försvinner alla ut för att göra något. Föräldrarna skulle se om de hittade några billiga varor i affärerna och Johanna skulle hjälpa Wren med ett skolarbete. Så de blev ensamma i köket.
"Första dagen i Panem alltså" mumlar Andrew för sig själv medan han torkar en tallrik, som har tappat flera bitar utmed kanterna.

"Mmm." mumlar Sam och rätar på ryggen där hon stått böjd över baljan och det börjar värka. "Och träffa Johanna, jag börjar bli rädd var vi hamnar här näst." säger Sam uppriktigt och ser på honom, skulle de någonsin komma hem? Ville de det?

"Oroa dig inte om det nu. Vi kommer väl få fullt upp med att få dem att lita på oss. Och hålla oss vid liv", säger Andrew till Sam och syftar på vad som hände i Johannas liv efter spelen. Alla de hon brydde sig om hade dött. Tänk om hon började bry sig om dem? Då skulle de stå på dödslistan de också.

"Håll er vid liv." citerar Sam och flinar för det var vad Hemnich brukade säga men blir sedan allvarlig och nickar, "Ja vi vet ju vad som händer." säger hon menande och är orolig för alla och att de skulle dö.