Eragon [Privat rollspel]

"Det räcker!" Aily blänger på dvärgen för att få tyst på honom.

"Men..." Jag vågar inte säga mer. Nu är det inte Galbatorix jag är rädd för utan min vän. Jag sänker huvudet och mumlar ett förlåt till Aily.

"Håll tyst bara!"

Jag öppnar munnen för att säga något men ångrar mig och stänger munnen igen. Jag hoppas att AIly inte tänker lämna Murtagh här, men hon verkar uppgiven. Jag vågar inte ta kontakt med henne via sinnet så länge Galbatorix är i närheten, så jag kan inte ta reda på om hon bara låtsas för att inte göra Galbatorix misstänksam.

"Hur kommer dom till Eragon? Ór är fortfarande för liten för att fyra personer får plats på henne!" Aily ser på Galbatorix.
"Dom rider på Aureus!" Aily stirrar cockat på honom.
"Jag tänker inte stanna här när min drake ger sig av!"
"Du måste. Eller ska din familj stanna här?" Aily svarar inte.
"Vänta lite... Aily ska väll följa med?" Alex ser skrämd ut.
"Hon stannar här!"

"Då stannar jag också", morrar jag tar tag i Ailys arm. Alex tvekar men gör likadant.

" Nej ni ger er iväg" säger Aily.

"Tror du du kan tvinga mig, jag vägrar lämna dig här. Vem vet vad han gör med er."
Aily ser sådär farlig ut igen, men den här gången tänker...KAN jag inte ge efter. I hennes ögon ser jag också lite lite rädsla.

Aily vill inte stanna här men hon vet att hon måste.
"Tungdil, gör det inte värre!" hon sliter sig lös och går fram till Murtagh.

Jag går efter Aily. Jag vägrar ge mig av. Nu vänder jag mig till Galbatorix. Jag sväljer min stolthet och bugar djupt för honom. Sedan säger jag så ödmjukt jag kan att antingen så följer Aily med oss, eller så stannar jag här.