Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Johanna skakade på huvudet åt Haymitch. Men hon log smått ändå.
"Okej då, jag får väl göra det då' säger hon och går emot matsalen. Men hon hinner inte ens dit förrän hon ser gruppen med människor komma emot henne. Johanna känner igen Finnicks hår då han och Cato är så mycket längre än de andra.

"Hej" skrattar Thalia glatt och går mot gruppe, dem som hon har saknat så, de som man kunde se som hennes första vänner. Hon får en kram av Clove som nästa är ett huvud kortare än henne, "Clem hälsar så mycket, han är stolt över dig." ler hon och Thalia kramar om henne tillbaks, Clove som var Clems lillasyster. Hon rätar på sig och möter Catos blick, "Så klara jag mig längre än ymnighetshornet?" flinar hon och han skrattar och omnfamnar henne i en stor kram villket var så ovanligt för honom att Thalia bara gapar. "Du gjorde visst det." sa han men det syntes på honom att han inte längre tog henne som någon fattig idiot från 11an.

Johanna ler och den första hon ens bryr sig att hälsa på är Finnick. En jättekram var vad hon fick.
"Kärlek?" säger Cato hånfullt. Johanna gav honom en blick som visade att om han sa en enda sak till så skulle han inte ha livet kvar. Efter det sa han inget mer utan hälsade på Thalia istället.
"Äntligen är du här" säger hon och ler emot Finnick, som ler tillbaka. Sen hälsar hon på resten innan hon börjar snacka i en sådan där aldrig slutande diskussion med Finnick, om allt som hänt sen 14.

"Jag skulle hålla tyst om jag var du." skrattar Thalia till Cato och hälsar glatt på Marvel med. "Så kan man få räkna dig till karriäristernas glada gäng nu?" skämtar Marvel och Thalia himlar med ögonen men ler mot dem, "Det är tack vare er jag är vid liv, jag hade aldrig klarat mig om ni inte hade tränat mig." ler hon och de sätter sig och låter Finnick och Johanna snacka själv.

Johanna märkte att Thalia fick med sig hela gruppen en bit bort. Varför skulle hon göra det? Inte för att Johanna brydde sig så mycket om det men det kändes fel. Men istället för att snacka med dem vände hon sig till Finnick igen.
"Hur är det med Annie?" frågar hon, och Finnick ler. "Hon mår bra, var lite ledsen över att vi skulle åka hit allihopa, men jag är säker på att Madge och hon kan komma överens" svarar han. Johanna skrattar. Självklart skulle de göra det. Sedan undrade Finnick hur hon haft det och vad som exakt hände mellan spelen och då hon kom tillbaka till 13, och Johanna berättar. Hon hade faktiskt inte pratat om det med någon, inte ens Thalia. Så nu när hon äntligen fick häva ur sig det till någon hon kunde lita på, som också ville lyssna, kändes det nästan skönt. Som om hon hade behövt att prata om det.

De satt i flera timmar och snackade om allt och även Thresh kom till dem. Men sedan ställer Thalia sig upp och hoppas att Johanna och Finnick hade pratat klart. "Så kan man få en kram eller?" ler Thalia och går fram till dem och ser på Finnick.

Finnick skrattade åt Thalia. "Nej skulle inte tro det du" skämtade han, innan han ger Thalia en kram också. Så Johanna gick bort till Cato, Clove, Marvel och Peeta. De var faktiskt någorlunda glada över att faktiskt få snacka med henne. Sedan fick hon någon sorts stel kram av Cato och Clove. Men en ordentlig kram av både Marvel och Peeta. Fast det är klart, Cato och Clove hade Johanna nästan aldrig kommit överens med. Hon hade alltid tyckt de var lite väl.. självfixerade.

Thalia flinar och kramar om Finnick med, ibland förvånade det henne att hon umgicks med sådana legender. Sådana som Johanna och Finnick som hon hon hade sett i spelen, som hon hade sett mörda och vinna. "Clem hälsar, men det vet du säkert redan." ler han och Thalia nickar, hon saknade honom något enormt men var glad att han var hemma, han var inte krigstypen.

Johanna ser sedan på Finnick igen.
"Förresten, de här personerna från 13 vill att vi gör en video sen. Eller imorgon. Inte vet jag. Om.." hennes röst hakar upp sig på vad hon ska kalla de som hände efter spelen. "Ja du vet, det där efter spelen" säger hon tillslut. Finnick nickar till svar. "Om du vill förstås" tillägger Johanna efter att hon ser att han blir lite smått arg över att de inte frågat honom först.

"Samma med dig Thresh, hur det är att se den man älskar komma med i spelen." ler Thalia men utbytter en menande blick med Thresh ingen av dem gillade tanken, men visst de skulle delta om de nu ville det. Nog tyckte hon detvar värre det Johanna och Finnick utsattes för, men visst det var nödvändigt.