The Vampire Diaries[Roll]

(( inte flytande, men jag har nog haft det i skolan i 6 år... fast är riktigt KASS på det språket O.o ))

"Där är ni", sade Elijah som hade kommit från terrassen, han hade sin telefon i handen. "Rebekah har åkt någon stans och tänker inte delta i hela döda-Mikael-grejen."
"Vad trevligt då", flinade Kol och damp ner i soffan bredvid Caroline.
"Du förstår att det här är allvarligt, inte sant Kol?"sade Klaus fullt seriöst.
"Klart det, men Mikael letar inte här...än..."
Klaus himlade med ögonen. "Du har en plan, visst Elijah?"
"Någorlunda. Jag har fått reda på att det finns en White-oak påle någonstans i Mystic Falls. Jag åker dit, medan Kol försöker uppehålla Mikael så länge som möjligt", sammanfattade Elijah.
"Och vad har du tänkt att jag och Caroline ska göra?"frågade Klaus genast.
"Ditt jobb, Nik", sade Elijah. "Är att se till att ni två hålls här."

(( haha, ja, men bra att du kan prata det iaf. ))

Caroline lyssnade halvhjärtat på deras samtal, hon ville inte verka nonchalant men hon kunde inte kontrollera det.
Stanna där alltså? Okej, hon behövde inte anstränga sig... Men hon ville ändå göra någonting, hon hatade att vara rastlös även när hon mådde dåligt.
Caroline lyfte blicken, men tittade endast framför sig, utan ett uttryck.

(( mhm... njaa... jag kan tala lite...men det låter Knäppt! ))

Kol hoppade upp ur soffan.
"Hoppas ni turturduvor har det så roligt här ensamma..."flinade han innan han försvann ut genom dörren. Elijah tittade på Caroline med en orolig blick, Klaus kände sig endast rastlös.
"Du kan seriöst inte stänga in mig här", sade Klaus allvarligt.
"Inte?"sade Elijah. "Redan gjort, för säkerhetsskull så hade jag en häxa att förtrolla ingången. Vi ses."
Klaus stirrade efter sin storebror, han skulle döda honom.

(( haha, ja, okej, det går nog bra ändå. jag som har en mormor från finland borde kunna säga något, men jag kan inte ett enda ord, nada. ))

Caroline märkte att Elijah tittade på henne, men låtsades inte ha sett det, det var lika bra...
Instängda, inlåsta, great, ja, det var ju underbart...
Caroline vände blicken mot Klaus, och tittade bara på honom, hon visste inte ens varför.

(( ei se mittään (inte gör det något) ))

Klaus slog igen dörren då Elijah hade lämnat dem, han var inlåst, för första gången på tusen år. Kunde det bli värre? Jo, Caroline verkade vara virrig, för hon tittade på honom med ett tomt uttryck. Vilket fick honom att må dåligt.
"Vad är det?"muttrade han åt henne. "Det är inte mitt fel att vi är instängda här, så det kan du inte skylla på mig ifall du tänkte göra det. Men det är mitt fel att Mikael vill döda dig, så det kan du skrika på mig för."
Han hade ingen aning om vart ilskan hade kommit ifrån, den hade endast kommit.

Klaus hade plötslig blivit riktigt arg , och det fick henne att vakna till liv.
Caroline reste sig hastigt upp.
"Kanske det, men jag bryr mig inte. Jag tänker inte skrika på dig då det inte hjälper mig ett jävla dugg", sade hon ilsket och tillbaka.
Hon hade alltid reagerat dåligt på ilska, det fick henne att bli ilsken tillbaka, när hon egentligen inte menade det.
Caroline gick fram till fönstret, häxan hade kanske inte förseglat det, så det var värt ett försök.
Hon skulle ändå inte komma till skada, trots att det var runt tjugo meter till marken.
Hon skulle egentligen inte ens brys sig om hon kom till skada, varför skulle hon göra det?

(( haha, det gör det inte, men ändå xD ))

"Bra", muttrade Klaus innan han satte sig på en av barstolarna vid ett bord och begravde ansiktet i händerna i ett försök att lugna ner sina känslor. Han hatade det, men det hade i alla fall fått caroline att sluta stirra på honom. Hur kunde Elijah göra så här mot honom? Var det straffet över att han hade pålat honom? Han tittade upp efter ett tag och vände blicken mot Caroline igen.
"Förlåt..."mumlade han tyst. Han hade aldrig sagt det ordet förut och han hade ingen aning varför han hade gjort det nyss heller. "Jag borde inte ha skrikit..."

"Det är lugnt", sade Caroline samtidigt som hon öppnade fönstret.
Om Klaus ville fick han följa hennes plan, men hon skulle inte fråga...
Hon tittade ut genom fönstret, där under var det asfalt, men hon skulle ändå landa på fötter så det gjorde ingen skillnad.
Utan en blick på Klaus hoppade hon upp på fönsterkarmen och förberedde ett hopp.

Klaus såg efter Caroline, som om Elijah inte skulle ha tänkt på fönstret.
"Tror du verkligen att Elijah inte har tänkt på det rymningsförsöker?"sade han inte alls övertygat medan han skakade på huvudet åt Caroline.

"Jo, det har han väl självklart gjort, så perfekt som han är" spottade hon fram utan att tänka sig för.
Men hon sade inget om att hon ångrade sig utan hoppade ner och gick runt omkring i rummet.
Caroline hade betett sig barnsligt, det visste hon, men när hon kunde inte bry sig när allt var så invecklat och svårt.