~~Hedviggs liv~~

Nwa, tack ♥ hinner inte skriva mer idag för jag ska hem till min bästavän
Så det blir mer imorgon!
Men:

KOMMENTERA!!!!!

Brabrabraaa!!! :3

Haha OMG Är Joanne Joanne!!!!??? XO

Vill ni att jag ska skriva mer eller inte? :'(

VA DET ÄR KLART VI VILL!!!!!

BRA för det ska jag

Kapitel 99
MOT HOGWARTS!!!!


Jag och Joanne klev på Hogwarts-expressen med frenetiska leenden, detta var vad vi hade väntat på i flera veckor! Jag satte mig i en tom kupé medan Joanne gick tragiskt nog mot prefektvagnen. Lite uttråkat tittade jag ut genom fönstret. Landskapet passerade fort framför mig. Långsamt stängdes mina ögon och mycket snart var jag inne i en djup, djup sömn.

~~~~~~~~~

Plötsligt vaknade jag av att någon petade på mig. Yrvaket ryckte jag till och blickade in i ett par vackra ögon.
Marcus blåste mig i ansiktet med ett pojkaktigt leende och skrattade åt mitt fåniga ansiktsuttryck.
-Inte roligt...! Flämtade jag när han började kittla mig.
Jag skrattade högt och ostoppbart.
-Sluta!!!! Fnittrade jag.
Tillslut slutade han och flinade "elakt" mot mig.
Jag lipade åt honom och drog upp mina ben från golvet.
Han satte sig bredvid mig. Väldigt nära, han flyttade sig närmare och närmare. Jag visste att detta skulle hände. Nervöst stirrade jag ner på mina fötter medan jag från ögonvrån såg Marcus flytta närmare och närmare mig.
Nu satt han precis bredvid mig, tveksamt vred jag på huvudet och plötsligt var vi öga mot öga. Han var så....fin. Helt oväntat böjde han sig fram och skulle precis kyssa mig när kupé-dörren gick upp och Carolle rusade in, med lika bra humör som hon brukade.
-Hej Cho jag.....Å, förlåt stör jag?
Det sista sa hon med ett ondskefullt flin fastklistrat på läpparna.
Surt tittade jag på henne och satte mig normalt. Marcus suckade och tittade besviket ut genom fönstret.
Carolle verkade in märka stämningen, eller så brydde hon sig inte.
-Jo, Cho allting är OK, men du vet vad, hon sneglade på Marcus som inte verkade vara speciellt intresserad med vårat samtal.
Jag nickade och sa, eller nästan skrek:
-Äntligen ska vi tillbaka till Hogwarts!

Super duper bra!!!!

Taaaack ♥
det värmer lika mycket varje gång!!!

AWESOOOMEEE!!♥

HAHA, JAG SKRIVER MER DÅ!!!
AWESOME HUNDRADE INLÄGGET!!!! ÄLSKAR ER ALLA ♥ NI ÄR VÄRLDENS BÄSTA LÄSARE ♥ NI SKA VETA ATT NI ÄR ALLT JAG HAR ♥

Kapitel 100!!!!!
FÖRÄNDRING

När vi några timmar steg in i stora salen kikade jag misstänksamt upp mot lärarborden. En ny person kunde jag skymta där uppe, det var en ganska kraftig man utan hår, hans kappa var av lila siden.
Jag, Marcus och Carolle satte oss vid Ravenclaw-bordet. Marcus tänkte precis sätta sig bredvid mig när hans vänner ropade på honom. Marcus såg tveksam ut.
-Gå du, vi ses sen, sa jag och log mot honom.
Han nickade och gick iväg till hans kompisar.
Lättat andades jag ut.
-Carolle?! Varför skulle du komma in helt plötsligt in i kupén?!
Carolle skrattade, hon visste helt klart att mitt utbrott skulle hända i vilken sekund som helst.
-Äh, kom igen ni har ett helt år på er!
Lite små surt tittade jag mot Dumbledore.
Han reste sig upp och harklade sig så att varenda kotte tystnade i salen.
-Vi har en ny lärare, Professor Horace Snigelhorn som kommer att ta Professor Severus Snapes plats om lärare i trolldryckskonst,
Alla började viska, detta betydde att Snape skulle få sitt dröm-jobb!
Carolle stönade och tittade ner i bordet. Kort därefter dök det upp massor av mat på bordet.
Vi åt i tystnad och efter ungefär en halvtimme gick jag ensam upp till uppehålls-rummet. Ingen var där. Tyst gick jag upp till sovsalen och lade mig på min säng. Utan att ett ända ljud slapp ur min mun stirrade jag upp i taket. Jag vände mig om och somnade fullt påklädd.

Ett ansikte svävade framför mig, jag kunde inte se vems det var. Desperat drog jag mig närmare, vem var det? I ett eget universum flög jag fram, inte så snabbt så det tog ganska lång tid att komma fram. Håret började visa sig, det var bronz-färgat. Ögonen var otroligt vackra. Närmare och närmare. En otäck känsla brände inuti mig. Jag kände igen ansiktet det tillhörde.....Cedric.....

Kallsvettig och otroligt chockad vaknade jag. Jag trodde alla drömmarna om Cedric skulle sluta nu när jag hade Marcus, men nej....de fortsatte. Det verkade vara sent för att alla flickor i salen låg i sina sängar i en djup sömn. De drömde säkert vackra drömmar om blommor. Förtvivlat reste jag mig upp. Jag kunde inte somna om igen. Jag visste inte vad jag skulle göra, desperat efter någonting att göra, förvandlade jag mig snabbt och flög ut ur närmaste fönster.
Harrys fönster visade sig snabbt, jag flög in och satte mig på min pinne. Harry låg på sin säng med uppspärrade ögon. Han svepte med blicken, den landade på mig. Det ryckte lite i hans mungipa, men det var definitivt inte ett leende. Här fans det inget att göra. Jag flög tillbaka, men när jag skulle flyga in genom fönstret var det stängt! Vad skulle jag göra? Jag kunde inte flyga tillbaka i alla fall. En natt ute, toppen!

Super duper bra!!!!!