(PM) En mugglare på Hogwarts

OOOOHHHH~ OwO
jag sitter som fastklistrad vid skärmen med uppspärrade ögon, det är jättespännande :3

Ja, jag tror det är Lupin

Jättebra kapitel

Jag tror att det är den mänskilga Annie som är rösten. Att hon sitter fastkilad i varghjärnan på något sätt.

mega awesome!!!
skriiiiv meeer

Här kommer en lång och djup text om Annie/mig.

Läste nyss klart alla kapitel, och det enda jag kunde tänka på när jag läste var "Det är min framtid". Det känns som om att jag och Annie i din ff är samma person, fast från olika tider. Typ som om att det är mig som 13/14 åring. Och hela tiden lär jag känna Annie på helt nya sett, men en då så vet jag att jag redan känner henne, för hon är jag. Fasten en då inte riktigt jag, kanske mig från ett parallellt universum, eller kanske till och med, min framtid?

Har ju inte en pappa som är astronom osv. men endå

Du gjorde Annie skrämmande lik mig, och nu vet jag inte vad jag ska tro. Känns nästan som om att det verkligen ÄR jag, på något sett. Någon kanske har berättat om Annie för dig, och du bara ändrat utseende och namn och gjort allt till en ff? Vet inte hur du kommer att reagera på den här kommentaren, men jag lovar dig i alla fall.
Jag är Annie, på ett eller ett annat sett.

Hoppas du inte tyckte att min lilla text var förvirrande, och jag hoppas att du förstår vad jag menar med den.

Jättebra

Det är precis vad jag också tror...

Kanske...

Då är du ganska lik mig. Annie är jag, på sätt och vis. Sedan är hon lite av min fantasi och lite av vad jag önskar jag var. T.ex så är jag inte särskilt vältränad och har inte särskilt bra kondition. Men en sak som liknar mig är att hon säger nästan vad hon vill, hon är ganska kaxig och bryr sig inte så jätte mycket om vad andra tycker om det inte är hennes vänner. Hon är rätt stökig. Allt det är jag också. Och sen är hon bara fantasi. Men min pappa är astronom. Dessutom heter jag Annie


här kommer mer:


Kapitel 38
Jag låg i skogen och jag var utmattad. Inte av smärtan som kommit när jag bytte skepnad från varulv till människa, utan av ansträngningen det hade kostat att få kontroll över mig själv. Jag hade ansträngt mig till det allra yttersta och jag hade ändå nästan dödat två av de personerna jag höll av allra mest i världen! Jag ville inte tillbaka ännu. Jag höll på att bestämma mig om jag skulle tillbaka alls. Men jag var väl tvungen… eller kanske inte. Kanske skulle jag bara stanna här. I den liggande positionen och vänta på att dö. Jag förtjänade knappast en plats i trollkarlssammhället. Jag förtjänade knappast en plats i mugglarsamhället! Tårarna började rinna. Ibland hatade jag Remus Lupin för att han inte druckit sitt elixir. För att han inte hade tänkt på det. Om han tänkt på det hade jag fortfarande varit människa, men så tänker jag också att det inte var hans fel. Att han faktiskt inte menade att göra mig till varulv. Han hade ingen kontroll över sig själv just då. Men ilskan kommer krypande då och då. Jag ville dö. Jag ville inte vara kvar. Jag ville… Ge upp? Ge upp!? Jag satte mig upp. Aldrig i livet att jag skulle ge upp. Skulle jag ge upp bara för att jag blev en byracka då och då? Nej. ’Ge upp’ finns inte i min ordbok. Jag ställde mig upp. Jag vinglade till men återfick snart balansen genom att luta mig mot ett träd. Jag såg på mina kläder. De var sönderrivna men täckte det mesta av kroppen så jag gick tillbaka till kråkboet. Det var långt, men jag kom tillbaks rätt fort. Jag var lite orolig eftersom jag inte hade någon aning om vad Fred och George skulle säga. Dessutom var jag fortfarande förvirrad. Det var som om jag varit två personer i varulvskroppen. En som skrek och försökte göra sig hörd och en som var blodtörstig och skulle ha gjort vad som helst för en tugga av Fred och George. Jag rös. Jag skrämde mig själv ibland. Men jag visste att jag också skrämde andra. Jag var tvungen att förklara det här. Det var bara därför jag öppnade dörren till kråkboet för att möta allas blickar. Men det var något som inte stämde. Det var nämligen två par extra ögon ibland dem. Två personer jag inte kände igen men anade vad de var här för.

Önskar att jag kunde ge tummen upp (Y)