Hemligheter kan inte gömmas för alltid

Har skrivit ungefär halva nu, förlåt för att det tar så lång tid

Det gör ngt.
Den här FF:en är värd att vänta på!!

Draco Malfoy

Min mamma satt i fåtöljen framför brasan, hon hade nyss kommit hem från Azkaban. Det var fem år sedan jag såg henne men hon var sig ändå lik. Hennes blonda hår hade fått några gråa slingor och hon såg magrare ut. Jag ville inte ens tänka på hur hon kanske hade sett ut om dementorerna fortfarande hade varit kvar där. När hon hade kommit hem hade hon kramat mig men sen hade hon genast gått ner till källaren. Jag förstod att hon undrade var Elladora var men jag förstod inte. Trodde verkligen min mamma att Elladora hade suttit där i fem år utan att någon hade vetet om det?
”Jag har saknat dig, Draco.” sa min mamma med tårar i ögonen.
”Jag har saknat dig med, mamma.” svarade jag och hon log mellan tårarna. ”Men jag tycker att du hade kunnat nämna att jag har en kusin. Det kom som en chock att hitta henne i min källare.” sa jag och min mors leende försvann. Hon tittade på mig med uppspärrade ögon.
”Elladora lovade Bella att inte berätta för någon. Jag lovade också, jag kan inte tro att hon berättade det för dig.” sa hon och slog händerna för ansiktet.
”Hon berättade det inte förens vi hade haft sex.” sa jag och ryckte på axlarna. Min mamma tittade upp på mig med en ännu mer förvånad blick.
”Men Draco, hon är ju en ynk!” utbrast hon. ”Ni är dessutom kusiner.” sa hon som om det inte var lika allvarligt.
”Jag vet att hon är en ynk. Hon berättade det för mig efter att jag erkände att jag älskade henne.” När jag sa det såg min mor helt förkrossad ut, hennes vanliga perfekta fasad var borta.
”Jag förbjuder dig att någonsin träffa den flickan igen.” sa hon bestämt innan hon skakade bekymrat på huvudet.
”Jag är myndig, du kan inte bestämma över mig.” sa jag irriterat.
”Jag älskar dig Draco. Jag vill bara det som är bäst för dig.”
”Jag älskar dig också mamma, men du behöver inte oroa dig för att jag ska förstöra vår rena blodslinje. Hon vill aldrig träffa mig igen, du behöver inte oroa dig.” sa jag.
”Men vill du träffa henne?” frågade hon.
”Nej, jag vill aldrig mer se henne.” ljög jag. Min mor såg nöjd och lite bekymrad ut, men så log hon mot mig innan hon lämnade rummet.

Åhh,vad bra du skriver!

Bra! Kommer det mer snart!

Förlåt för att den var lite kort och för att det inte händer så mycket just nu.

DET HAR GÅTT FEM ÅR

åh. fett bra, längtar efter nästa del

Som vanligt supermegafoxyawsome

när ska du skriva mer?

Åh jätte bra !
När kommer det mer? >BD