Life - Lupple & Medi PRS

Han gav henne en kyss och reste sig sedan upp.
"Då åker vi hem. Köket har köpt in sakerna så det behöver vi inte bry oss om." Han räkte henne några påsar.
"Jag har alldeles fför många så jag vill ha hjälp." Han såg sedan mot klockan.
"Olivia borde komma hem snart."

Mi tog emot några av påsarna och log stort mot honom. " Ingen fara. Jag hjälper gärna till." Viskade hon och började att gå mot bilen. "Hon kanske är hemma när vi kommer hem." log hon.

"Det hoppas jag." Han sneglade på henne och sedan började han att sjunga tyst.

"Så håller du dig här tills Gabriel kommer." Ängeln log mot henne innan den steg.
Olivia nickade bara innan hon stängde dörren efter sig. Hon var helt slut och lade handen mot magen. Hur skulle hon säga? Hon hade saknat Gabriel så något oerhört.
Kärleken gör honom hade växt mera än någonsin.

Gabriel hade vakat över stugan hela tiden då hon varit borta och samma stund som han såg att ängel försvann därifrån så började han springa. Som varg, rakt mot hennes stuga. Han hann knappt stanna innan han sprang rakt in i dörren. Det blev en väldig duns och han avskydde att han just nu hade tassar. Han skiftade form, efter många dagar fast i vargform. Det var så härligt och han lyckades få upp dörren och steg in och där såg han henne. Olivia, hans kärlek. Skönheten. Han tog sig fram till henne och drog in henne i sin famn. "Älskling." viskade han nöjt. Hon luktade rätt, hon kändes rätt. Hon var perfekt.

Hon hade inte ens hunnit sätta sig innan hon kände Gabriels armar om sig. Hans varma andedräkt mot halsen och hon skrattade till.
"Jag är hemma igen. Det är jag." Hon försökte ta sig loss men misslyckades.
"Älskade kan du släppa mig? Jag vill krama dig ordentligt. Sen vill jag lägga mig ner i vargrummet.""

Det var svårt att släppa taget om henne. Han ville bara hålla fast vid henne mest hela tiden men han släppte loss henne och log. " Välkommen hem." Sa han lyckligt och studerade henne med glada ögon.

Hon gav honom en snabb kyss.
"Mosa mig inte." Sa hon med lugn röst.
"Ska vi inte laga till en fest? Kanske skulle uppskattas. Vi kan göra så man får komma när man vill."

Han besvarade hennes kyss och bara iakttog henne lyckligt. "Vad menar du? Vilken fest?" Frågade han och backade ett steg ifrån henne för att ge henne lite mer utrymme.

"Vi vann ju mot ondskan? Den som jag var beskyddad ifrån?" Hon såg sig om och tog sedan ett steg mot honom.
"Hela grejen att jag var där var ju att skydda mig. Någon ondska ville döda mig eller hur?"

Han såg på henne och smekte henne lätt över axeln. "Jag förstår." Sa han och log mjukt. "Det ska vi absolut fira, men vi bör planera festen mer noggrant." Sa han med ett lugnt leende.