Skriva av sig-tråden

Nu känns det verkligen som att jag har levt upp till min största farhåga. Den för evigt ensamma.

I doesn't deserve this.

Jag vet exakt hur det känns.
Exakt.
Men jag tycker inte att du är ful. Jag tycker att du är fin.
Och om din ovän är så där i beteende så är hon inte värd någonting.
Du vet väl att det är insidan som räknas?
Du är en av de finaste människor jag känner.
------------------------------------------------------
Jag blir sjukt irriterad.
Och ledsen.
Jag verkligen hatar henne.
Hon är så otrevlig.
Och skriker åt mig vad jag ska göra:
"Adrea, hämta saxen nu!" "Andrea, gå och gör det nu!" "Andrea, hjälp mig att packa nu!" "Andrea, plocka upp nu!"
Det är inte kul.
Jag hade mitt kalas.
Och hon betedde sig som en boss.
Fast det är inte det som jag tycker är mest hemskt.
Det är mig själv.
Jag hatar mig själv. Jag vågar inte säga åt henne.
Och nu måste jag städa upp alla mina kläder, allt skräp, m.m som hon lagt där -.-

Jag är förvirrad.
Jag är jävligt glad och ivrig över att början tvåan på gymnasiet.

Kanske är det för att ettan var skit?
Vad vet jag. Vet bara att jag längtar till tisdagen!

(vet inte vart jag ska skriva detta så det får bli hääär)

Jag har jättesvårt att komma ihåg saker från min barndom och det är så jobbigt kan komma ihåg småsaker, men när jag försöker minnas något så känns allt "dimmigt" typ. Är rädd att jag kommer få minnesluckor när jag blir äldre och inte komma ihåg någonting

Just nu är jag nöjd med mig själv, precis som jag är.

Celebikai, det är inget att oroa sig för! Man har en slags amnesia som gör att man har svårare att minnas grejer från ens barndom. Du kan läsa mer om det här om du är intresserad.

Är du orolig att du ska börja glömma saker skulle jag tipsa om att du börjar skriva dagbok och gör en kort notering om varje dag, eller gör en blogg eller så.
En annan grej man kan göra är att träna upp sitt minne, kanske genom att försöka komma ihåg detaljer från dagen innan eller så.

Celebikai Du är inte ensam. Jag är 20 år och har inga minnen alls av mitt liv före jag var runt 13.. Lite kortare flashbacks bara.. samtliga av dom är rätt hemska.

Fattar inte varför man förtränger hela sin barndom, nått är ju lite skumt :o

Bara legat vaken i timmar nu och läst gamla fina sms från mitt ex.. varför är det så himla svårt att komma över allt?..

Hej, någon som orkar lyssna på uggla..