Förändrad värld Lupple & Medi

"Det kan vi säkert göra. Eller du kan göra jag dricker snarare."

Hon slog armarna om honom.
"Tänk om det är lika vackert ute?" Hon såg sedan sorgsen ut.
"Eller om det spöregnar. Då är det illa."

Hon såg på honom och bet sig lite i läppen. "Vad smakar det du dricker? Smakar det gott?" Frågade hon nyfiket.

"Om det spöregnar kanske det är bäst att vara inne." Viskade han.

"Det är som den ljuvaste drycken du har druckit hundra gånger om. Sen har vi dig som smakar så mycket bättre." Sa han och smekte hennes kind.

"jaaa." Viskade hon med stora ögon och satte sig vid hans sida och böjde på huvudet så halsen blottades.

Hon såg på honom. "Varför smakar jag bättre?" Undrade hon nyfiket.

Han studerade hennes hals. Han blev som fäst vid hennes hals. Han hörde inte riktigt vad hon sa utan han studerade bara hur pulsen rörde sig.

"För att det kommer från en levande varelse. Du är söt och god." Sa han mjukt.

"Vill du inte ha?" Frågade hon och vände på huvudet.
"Jag är okej att du dricker igen." Sa hon med låg stämma.

Hon log stort. "Jag tycker om att du tycker jag smakar gott." Viskade hon generat.


Rafael svalde hårt. Det var inte klokt men han ville mer än gärna. Han drog henne intill sig med mjuka men snabba rörelser och bet henne. Varsamt, snabbt.

"Och det därför du är perfekt, precis som du är." Han reste sig och tog henne i famnen.
"Men jag tror vi behåller Aurora. Det är vackert."

Hon pep till och kände hans tänder sjunka in och hon suckade till. Det var så skönt på ett helt nytt sett och hon slappnade av i hans famn.

Hon nickade. "Jag tycker om det." Sa hon ärligt.


Rafael lät henne sjunka ned på rygg i sängen och följde efter. Han hungrade efter så mycket mer än bara blod. Han drack girigt av henne och smekte henne under tröjan.

Han bar ner henne och log.
"Ska se vad det finns." Sa han och öppnade frysen och tog fram en matlåda.
"Går det här bra föresten? Jag ska bara värma den."


"Nu.. Räcker." Viskade hon och vred sig lite.
"Rafael... Trött." Viskade hon.

Aurora såg på den och nickade. "Ser bra ut." Log hon.


Rafael hörde hennes ord och drog sig bort. Skamset. Detta var inte likt honom. Han läkte hennes sår, blixtsnabbt. "Förlåt." Sa han snabbt, skamset.