Skriva av sig-tråden

Det blev inte av. Jag gjorde det nästan, jag började till och med, men sen slutade jag. Fick i mig några tabletter, men inte tillräckligt för att göra någon speciell skada.
Men jag vet inte om jag kanske ändrar på mig senare ikväll och försöker igen.

Ginny.:.Weasley: Men jag kan verkligen inte berätta för någon irl om det, det känns helt omöjligt. Får ångest när jag bara tänker på hur jag ska berätta/visa det, det går liksom inte. Det känns inte som att någon skulle förstå, eller att någon skulle ta det på allvar.

Det känns omöjligt att sluta skära mig också, nu när det har blivit ett beroende. Så jag kommer inte kunna sluta om jag inte söker professionell hjälp mot det och det är jag alldelles för blyg för och får sjukt mycket ångest över det också.

hyperion: Men det känns omöjligt för mig att lyckas be om hjälp irl, helt omöjligt. Jag är för blyg och osocial och jag får ångest av att prata med människor(mest de jag inte känner, särskillt om det är om något personligt).

MTEL: Som sagt så klarar jag inte av att försöka prata om det med någon, särskillt inte någon jag inte känner(irl dvs, på internet är det mycket lättare), tyvärr. Annars hade jag sökt hjälp för länge sen, men jag kan bara inte.

Jo, jag vill hellre att jag ska ha kommit ut ur depressionen och allt annat jag går igenom, men eftersom att jag vet att det isåfall kommer ta många långa år så tror jag inte att jag orkar. Om jag ska behöva stå ut med all denna skit så ser jag mig faktiskt hellre död, för jag orkar inte längre.

scarhead: Men det är det att jag inte har någon som jag kan lita på irl, absolut ingen. Får ångest av att bara tänka på att prata med någon om det. Men jag antar att jag även kan vara lite paranoid, men isåfall är det inget jag kan rå för. Kanske behöver hjälp mot det också, men för att få ordentlig hjälp så måste jag kontakta ungdomsmottagningen, bup, eller liknande, och det klarar jag inte av, tyvärr.

Jag är så rädd för HarryPotterr och Victoire Weasly i fanfictiontävlingen att jag seriöst får ont i magen bara av att tänka på det.

Åh, jag och min prestationsångest.

FÖR MIG!? !? !?
Alla röstar ju på dig och Victoire!!

HarryPotterr - dig och Linnea!(Orkar inte skriva Victoire haha och nu skrev jag det i alla fall men äsch.)

Ekkiis
Snälla snälla snälla snälla, underbara du, gör det inte.
Du är för bra för att försvinna. Du förtjänar inte det här, och någonstans inom dig vet du det också.
Om det är svårt för dig att ta kontakt IRL, så gör det via internet. Gå in på BUP eller BRIS hemsida och mejla/chatta med dom. Snälla? Snälla, gör det.
Berätta allt för dom, och följ deras råd. Tillslut kanske du vågar gå dit också?
För att du ska bli fri från allt så måste du börja någonstans, och att mejla/chatta med någon professionell kanske är första steget för dig?
I början kommer det kännas helt meningslöst, men sedan kommer du att inse att det blir bättre.

Snälla du, gör det. Om inte för din egen skull, så gör det för alla mugglisars skull. Gör det för din familjs skull. Gör det för alla som älskar dig skull.

Du kommer klara det här, jag lovar dig. Du måste bara ta första steget. Och glöm aldrig att du har alla mugglisar bakom dig. Vi stöttar dig no matter what. Okej? Du är en av oss och vi tänker inte låta dig göra det här mot dig själv.

*En jädrans massa styrkekramar och viljestyrka skickar jag till dig*

Alltså, jag vet knappt vad jag vill längre. Jag är förändrad, på många sätt och vis. Jag vet inte vad jag ska göra. Vet inte ens vad jag vill göra. Och sen så känner jag att jag bara är en total nolla. SKickar massa meddelanden till awesome personer som knappt vet vem jag är, känns det som i alla fall. Vissa svarar inte över huvud taget, nu kommer ni nog säga att jag är paranoid men jag känner det verkligen på det sättet. Och sedan skriver jag här, konstiga inlägg bara för att skriva det. Har ingen aning om vart det här kommer att sluta.

Jag suger.

Inte.

Tack, men jo. Så är det. Jag är bara skit.

LunaLovegood1
Du suger inte. Okej?
Jag är en av personerna som du mejlade, men jag svarade inte, and here's why;
Jag jobbar hela den här veckan. Är på jobbet just nu. Och jag har datorn igång hela tiden, så det står att jag är online här hela tiden för att jag är för lat för att logga ut och in. Så jag märkte inte ditt meddelande förrens 5 timmar senare, och jag är ganska så paranoid av mig, så jag vågade inte svara med rädsla av att du skulle vara sur för att det tog sådan lång tid för mig att svara.
Löjligt? Oja, som tusan. Men sådan är jag c:

Men som sagt, du suger inte. Och du är också en awesome person, och jag tror garanterat att dom som du mejlade vet vem du är.
Och om dom inte svarade, ta det lugnt, dom kanske har en dålig dag och orkar inte svara?
*Kramar till dig*

Nej, det är du inte. Du är jättefin, Emma. Precis som du är. Du är en av de där awesome personerna du skickar meddelanden till. ♥