Skriva av sig-tråden

Vill bara gräva ner mig och aldrig mer komma upp. Imorgon börjar skolan. Jag kommer inte komma upp i tid och min lärare kommer bara jobba halvtid efter bilolyckan i våras (hon blev påkörd). Vill bar sjunka ner i marken. Känns som jag kastat bort hela mit sommarlov.

Jag har tappat all tilli i min bror. Att kasta en sko i huvudet på mig är gränsen.

Okej.

Fan vad jag är trött på homosexualitet. och stopp nu innan du kommenterar och dömmer innan du läst klart!
Jag har absolut inget emot homo/bi/trans/hetrosexuella personer. Men jag är trött på att fortfarande är så jävla viktigt för folk att veta vilket kön man faller för.
Speciellt kändisar. Jag tycker synd om dem att de nästan tvingas till att gå ut i media och berätta "Jag är gay".

Kopierar en del ur en krönika av Daniel Pernikliski
"Det räcker liksom inte att det framgår naturligt genom vilka partners man dras till, på samma sätt som man kan se om någon är vänster- eller högerhänt på hur den håller i saxen, eller i pennan, utan det måste öppet deklareras."

"”Valet” att komma ut skedde strax innan det var oundvikligt att alla fick reda på det i alla fall. Sista chansen att få säga det själva.

Sista chansen att ”erkänna”, innan de blir ”avslöjade”, att de inte har låtit normen bestämma vilka de ska attraheras av."

De här citaten handlar främst om Anja Pärson, en av de senaste kändisarna som "kommit ut". När jag fick reda på att hon var gay så ryckte jag på axlarna och gick vidare i mitt vardagliga liv.
Man ska väl skita fullständigt i det. Inte är man en bättre eller sämre person för att man gillar ett kön eller ett annat.

Jag är bara trött på det. Skit samma. Man borde inte behöva komma ut med till allmänheten. Att berätta för närmsta vännerna och familjen är en sak.
Men om Anja hade kommit på t.ex. en filmpremäir innan hon kom ut med sin sambo. Blivit fotade av pressen, och som sedan skrivt "Anja Pärson med sin sambo". Så borde det inte bli mer rubriker än så.

Vill börja skolan. Men samtidigt inte. Vill ha lektioner, behöver tänka på annat men jag vill inte träffa alla IDIOTER rent ut sagt, alla skitsnackare. Dessutom så klär sig alla i min klass likadant (eller ja, inte exakt men LIKT), lyssnar på samma musik (typ Rihanna, Nicki Minaj, Flo Rida, Avicci och sån musik som är "inne" .

I know the feeling. ♥

Jag tycker att du ska gå eller ringa raka vägen till någon av dina föräldrar och berätta att du inte mår bra. Det där som du skrev innan om din mammas åsikt om din mormors försök till självmord, Jag är säoer på att hon bara är orolig. Jag vet hur det känns, tanken om att bara vilja försvinna. Världen blir inte en bättre plats utan dig, du skulle bli saknad av många. Jag tycker du borde försöka göra något åt din depression. Sluta skära dig, ärren du här behöver inte bli fler. Om du inte klarar att prata med dina föräldrar, låt dem läsa det. Här på mugglis kan vem som läsa det, bara du visar det så blir dem en av dem. Bara döda inte dig själv, eller skada dig. Att vara ledsen är mänskligt, att må skit är mänskligt. Jag finns alltid här, skicka bara en uggla. Du är inte ensam, kom ihåg det.

Snälla, snälla, gör det inte. Gör inte så mot dig själv, det finns andra sätt att ta sig ur än att ta självmord. Det finns hjälp att få.

Man kan inte bli annat än ledsen när man läser dina inlägg här på mugglis. Har du pratat med någon på tex barnpsykiatrin? Känner folk i din närhet till hur du mår? Kan du inte hantera att spendera tid ensam kanske du inte skall göra det, du skall absolut inte behöva det i ett sådant tillstånd menar jag. Om ditt skärande och ditt självdestruktiva beteende har övergått i ett beroende skall du absolut ringa eller träffa någon.

Även om det är en lång väg att gå så ser du väl hellre dig själv ute ur all ångest i framtiden än död?
Jag har själv vandrat en lång väg för att komma ut ur ångesten och stressen, man tror ofta inte att det går, minns inte när man sist vad glad men även om det tog lång tid så var det värt det.

Det finns trots allt hjälp och lyssnande öron, men den största resan och förändringen måste man gå igenom själv.

snälla, snälla, gör det inte. jag vet att det känns om det verkligen inte tar slut på allt det jobbiga, det kan ta lång tid, men det finns alltid en bättre väg än att ta sitt liv. försök hitta någon som du kan berätta allt för, som du kan lita på och som du vill att hen ska kunna hjälpa dig ur det.