Är det svårt att älska och bli älskad?

Hur många hjärtan är tillräckligt?

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Saken vara att det går inte att göra så många hjärtan, så det blir tillräckligt. ♥

Kapitel36

Ditt äckliga lilla kryp, jag fattar inte hur jag kunnat älska dig! Du är en ful mugglarfödd smutsskalle. Du har förstört mitt liv , det är slut mellan oss.
Lova att du aldrig mer säger det minsta lilla ord till mig.
George Weasley

Jag läste brevet som den bruna tornugglan just lämnat till mig. Ögonen var tår fyllda och jag var nära på att explodera. Hur kunde han? Jag hade aldrig kunnat tro något sånt om han, aldrig! Min kropp var fylld av känslor som ville komma ut, känslor av hat och missnöje. Jag ville bara bort här ifrån, bort från allt, bort från George. Jag skulle aldrig förlåta honom, aldrig.
Jag sprang upp till min sovsal, satte mig på sängen och tog fram asken med kniven i från min resväska. Blodets röda droppar sipprade ut en efter en från min vänstra arm när jag skar säkert in decimeter långt sår. Jag skar ett till och åter igen ett till. Blodet forsade. Jag kände mig yr och allt blev svart.

Jag vaknade upp av en kramande känsla i kroppen, min arm sved och brände. Mina ögonlock öppnades sakta och mötte ett starkt bländande ljus. Jag kände igen mig, har hade jag varit tidigare.
Madam Pomfrey kom springandes fram till mig och tryckte genast en fuktig trasa mot min panna som gjorde att jag blev lite piggare.
- Vad hände? mumlade jag fram ur min mun som kändes som tung bly.
- Du höll på att förblöda, du svimmade och dina rumskompisar hittade dig innan det var för sent. Du var nära döden Miss Hamilton.
Jag tittade chockat på madam Pomfrey. Varför räddade dem mig? Jag hade ju varit nära döden precis som alla velat. Jag var nära att lyckas för en gångs skull, det hade ju inte alls varit smärtsamt.

Dörren till sjukhusflygeln for upp med en smäll och George och Fred sprang in. Dem ställde sig vid min säng, båda hade ett oroligt ansiktsuttryck. Men jag fattade inte varför, dem var falska.

- Ååh Conny, jag har varit så orolig för dig. Hur mår du? frågade han och böjde sig fram för att krama om mig men jag hade fått nog. Jag tog min högra hand och använde all min kraft och vilja till att smälla till han rakt i ansiktet.
- Aj, vafan gjorde du så för?
- För du är ett stort jävla svin, George!
Dem båda tvillingarna tittade förskräckt på mig men jag ignorerade dem.
- Conny, vad menar du?! utbrast min före detta kille.
- Vadå vad menar du, röt jag till han. Men jag fick inget svar utan nu var båda tvillingarna på väg mot dörren.
- George, det är inte svårt att älska men att bli älskad är omöjligt! skrek jag bakom honom.

awesome

Åhå. Du är så jävla bra så att det inte finns ord för det. ♥

ååhh tack så jätte mycket Draken Norbert ♥
You make my day ♥

Jätte azum

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Jätte bra! MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER!

Mer, mer, mer! Jag älskar denna fic! Så jäkla grymt bra skrivet! ♥♥♥♥♥♥♥♥♥