Rollspelare & Wolfy prs

Jason svalde hårt och drog händerna över sitt ansikte. Han vågade inte lova något, han skulle inte kunna låta bli.
"Jag vet att det här är svårt att tro men jag gillar henne verkligen. Det kommer inte gå att hålla mig borta från henne. Om hon håller på med nån toffel kommer jag däcka honom, se till att hon inte rör sig i såna kretsar och det gäller dig med för det enda Ryan snackade om ikväll var att däcka Mason." sade han och kollade på Jessica.

”Hur ska hon kunna gå vidare om du inte lämnar henne ifred?” Jessica försökte låtsas som om informationen om Ryan inte berörde henne men hon förstod själv att hon inte såg särskilt övertygande ut. ”Vad är det ens som har hänt? Du ger mig inte intrycket som en person som lätt ger upp.”

"Hon är skadad, Jessica. Det är mitt fel, jag tänker inte... Hon får inte dö på grund av mig. Det är enklast att lämna henne då, även fast det är det sista jag vill." sade han och reste sig upp. Han stönade lågt till och kollade på bandaget, han svor lågt då det hade färgats rött av hans blod.

Jessica suckade och drog frustrerat händerna över ansiktet. Situationen kändes väldigt hopplös för tillfället. Fast det var sällan hon upplevde att vardagen rullade på och att hon mådde bra. Hon öppnade dörren för att ropa på någon att komma och byta Jasons bandage innan hon vände sig mot honom igen.
”Jag menar allvar. Om det är slut nu så är det faktiskt slut. Du kan inte dyka upp i hennes liv igen senare från ingenstans.”

Jason nickade lite och kollade på Jessica.
"Om hon håller på med någon som jag har på min radar eller så mycket som säljer gräs så kommer jag lägga mig i." sade han bara och la sig frustrerat ner på sängen. "Kan du ta bort bandaget, snälla?" bad han.

”Då gör du det diskret och ser till att hon inte lägger märke till dig.” Om Jason ansåg sig vara tvungen att lägga sig i så kunde han åtminstone vänta på rätt tillfälle och inte bara storma fram. Hon satte sig ner på sängen för att göra som han bad henne om och tog bort bandaget.
”Ni har väl fått bort kulan från axeln? Vad är det för en filur som egentligen sköter om sår? Har han ens utbildning?” frågade hon misstänksamt.

Jason skrattade lågt och kollade på henne med stora ögon.
"Vadå? Är det något yrke du är intresserad av?" retades han innan han vred på överkroppen så att hon kunde se utgångshålet också. "Jag behövde bara plåstras om."

”Jag hoppas verkligen att du har ont. Det är inte min uppgift att plåstra om dig.” Jessica blängde på honom. Han hade väldig tur som inte hade ett inflammerat sår, åtminstone inte än. ”Hur som helst menar jag allvar. Du har ställt till med tillräckligt redan som fått henne att tycka om och lita på dig. Att ni inte längre är tillsammans, hade ni ens ett förhållande eller var det bara kul från din sida?, kommer påverka henne negativt. Varför behöver allt vara så krångligt?”

"Säg vad du vill men det var inte fan kul från min sida. Jag gillar inte att ha känslor för folk, saker blir svårare då. Hon är det bästa som hänt mig." suckade han och tryckte handen mot såret. Han suckade högt och log nöjt då en av killarna kom. "Oj, wow. Vad bra att du kom precis innan jag förblödde till döds." fnös han och blängde på honom.

”Du visar det minsann på ett märkligt sätt,” kommenterade hon angående hans påstående om att Leah var det bästa som hänt honom. Där skulle hon ju nästan ha kunnat blivit lurad, så som han uppförde sig. ”Kan du inte gå tillbaka till din säng och ditt rum? Jag vill helst slippa att ligga på ett blodigt lakan.” Jessica log falskt mot honom.