The Percy Jackson Club

''Okay'' Linn gick glatt iväg då vi bestämde om stridsvagnen och för en sekund stod jag och bara stirrade. Ut i ingenstans och log för mig själv.
Sen fick jag en sån där knäpp ide; att jag sket i vad jag egentligen borde göra nu (Vilket var att städa i stuga tre) och bara gjorde vad jag ville.
med ett tjut av lycka (som lät knäppt) drog jag av mig min munktröja och bara med shorts och t-shirt hoppade jag i kanotsjön.
Weird. But i love it.

Maddie såg efter Millie och log svagt. Hon började gå till Afrodites stuga igen, ville byta om. Hon kunde ha massa olika klädbyten under en dag.

hermionedoctorwhofan välkommen.
--
Nico kom in till stugan igen och såg oss vara på golvet medan vi skrattade och hade solglasögon på sned.
Han kollade förvirrat på oss. "Varför skrattar ni?"
"För vi är TARTYAWESOME!" skrattade jag och Tarty och det gjorde så att vi nästan inte kunde andas.
"Tarty... VADÅ!" skrek Nico och ramlade bredvid oss och skrattade.

"Millie! Han är inte bra för dig! Du borde inte vara så mycket med honom! Doktorns order!" Säger Will och börjar hela mig. Han är mycket bättre än mig på det! Fast jag är bättre än honom på att sjunga! Men det säger jag inte till honom!
När han är klar kramar både han och Martha om mig!

Plötsligt hör vi ett stort plask från kanotsjön!
"Det är säkert Wilma som har fått en tokig ide igen!" Säger jag och Jag och Martha börjar skratta!

"Fast jag är knäppare!" ropar jag sen och springer ut i sommarkvällen.
Jag springer så snabbt jag kan ner till kanot sjön och PLUMS, är jag undervattnet med kläder och allt.

Så fort huvudet är under vattenytan klarnar mina sinnen med ett plus. Jag hör varenda rörelse i vattnet och synen är klarare än vanligt.
Då jag är i vatten är det som om alla problem raderas, som om det bara jag och vattnet existerar.
Att Poseidonbarn kunde andas under vatten är något jag alltid tyckt var knäppt; liksom vart är syret?
Så tänkte jag ett tag men sedan kände jag mig fullkomligt tokig då jag inte mindes min gamla lärares Biologilektioner.
''Syre finns i vattnet. Men inte så självklart som vi är vana vid''
Men ändå inser jag att det inte har med syre att göra utan den delen av mig som faktiskt är en hälften gud.
Glatt låter jag vattnet föra mig upp mot utan och jag hör ett glatt skratt.

Jag ser Will bryta genom ytan och skrattar glatt, sen skvätter jag lite på henne (bara för att det är kul).

Jag skvätter tillbaks mot Martha men det råkar (Råkar) bli en liten våg..
''Hehe sorry!'' skrattar jag och dyker ned igen.

Jag rusar efter Martha och Will! Men jag hoppar inte ner i sjön! Jag är inte på humör för att bada just nu!
Jag sätter mig vid strandkanten och skrattar åt dem! Will har ett övertag eftersom att hon kan andas under vattnet! Men Martha kommer ibland upp för att ta ny luft!
"Ledsen Marth! Men du är faktiskt barn till Apollon!" Säger jag mellan skrattattackerna!
De skvätter vatten på mig!
"Snälla sluta! Vattnet är ju iskalltkallt!" Säger jag.
"Ska Eldkillen komma och värma upp dig igen!" Säger Matha retasmt!
Jag känner inte riktigt för att bada. Men jag tar av mig skorna och går ner i vattnet. Jag vill helst inte bli dungsur nu!

Jag hade frågat Tena om vi skulle bygga en stridsvagn tillsammans. Hon hade gått med på det, med vår intelligens och vår kreativt borde vi kunna vinna.
" Ska vi börja bygga då?" frågade jag optimistiskt.
" Gärna, hämtar du grejerna? Så kan jag börja med ritningen," sa hon och jag gick och hämtade allt vi behövde. Jag gick tillbaka till Tena, som hade kommit en bra bit på ritningen.
" Det ser bra ut," sa jag

Tonks/Luna
Vi ska bygga den coolaste stridsvagnen någonsin!