D.A:s rollspel

"Vi har inte gjort någonting och det måste det finnas bevis på. Så 'ministern' hur släppte vi in svartalferna och jättarna på slottet, och varför skulle vi då kämpa mot dem tills vi nästan nådde döden" frågade Joe med samma ton som sist.

"Ja, precis!" sa jag till henne och kollade på Joe.

Ministern snärtar till med sin trollstav och Rubin faller till marken.
-jaha...så går det när man är uppnosig, snäser Kelly.
-Vad fan har du gjort!!? skriker jag och springer fram mot Rubin som blivit lamslagen.

Hur kunde jag vara så dum och prata emot? Nu så var Rubin lamslagen, VAD HR JAG GJORT!? Frågar jag mig själv panikslagen. " ä-är ho-hon okej? Frågar jag Freddy tyst medans jag inte kunde få mig själv att kolla på antingen Rubin eller ministern.

- Ministern. Ni kommer att bli avsatt, för om resten av trolldoms världen får reda på det här kommer ni skickas till azcaban, säger jag högt och kallt.
Jag tittar på dom andra och dem nickar kort.
- Lamslå!!!!! Skriker alla samtidigt och trolldomsministern faller till marken.

Vi har precis lamslagit trollsomsminnistern.........
Men precis då kommer mcgonnagol hoppas hon inte blir så arg..

Jag ser att Rubin börjar sätta sig upp, så jag svarar Joe att hon nog klarar sig. Jag hör steg utanför dörren, och snart öppnas den och Mcgonagall kommer in med skräck i ansiktet.

jag ville inte kolla upp på de andra för att det hade varit mitt fel att Rubin hade blivit lamslagen och jag kunde inte hantera skulden. Jag höll kvar blicken vid mina händer även när de andra lamslog ministern och Mconagall kom in.

Jag tänkte ställa mig upp och agera. Men Joe såg ledsen ut. Jag ville fråga vad det var, men jag kunde inte prata. Så jag satt bara ner och försökte få ögonkontakt med honom.

Det kändes som om någon kollade på mig så jag kollade långsamt upp och såg att det var Draco. Jag lutade huvudet på sned frågande.