Flygande giraffer!

Rachel nickade sakta. "Det låter väldigt bra" Hon kramade honom tillbaka innan hon tillslut tog sig upp. "Det kan vi, jag har lite saker där...". Hon började ta sig mot dörren då hennes mage plötsligt högt knorrade till. "Fast jag tror vi behöver äta först" skrattade hon. Hon hade inte skrattat på länge nog, hon hade inte haft någon anledning.

"Vi går till köket, det är säkert några som vill träffa dig där." sa han och la handen om hennes midja då de gick ner till köket. Han ville inte belasta tjänarna mer än nödvändigt även om de levde bättre här än på andra gods och herresäten.

Rachel nickade sakta och log. "Ja, alla andra pigor" mumlade hon. De var hennes vänner och hon mindes hur några försökt stoppa männen som slitit ut henne ur slottet mot sjön. De hade trott på hennes oskyldighet.
Då de kom ner såg några av tjänarna upp och bugade för David innan de fick syn på Rachel. En piga, en kvinna äldre än Rachel bleknade och tog sig för hjärtat. "Mr David! Ni har tagit hit ett spöke!".

Davids stela och tärda ansikte sprack upp i ett flin mot kvinnan och skrattade gott, hans första skratt på evigheter.
"Ta det lugnt Greta, det är Rachel, hon dog inte." sa han vänligt och drog snabbt fram en stol till henne så hon kunde sätta sig han var orolig för kvinnans hälsa och pekade obemärkt på sitt eget hjärta för att visa Rachel var i felet låg.

Rachel log svagt och visste inte vad hon skulle säga, hon bara kände sig lycklig att träffa kvinnan igen. Hon kom fram till henne och la en hand på hennes axel. "Jag lyckades komma loss under vattnet och ta mig upp, men jag vågade inte komma hit mer, fören David hittade mig" sa hon och log svagt innan hon drog sig till David igen.

"Gud skyddar de oskyldiga." sa David leende och rörde vid sitt kors han hade som halsvand, som alla tjänare hade som halsband, ja alla i hela landet skulle bära ett kors.
Han bar det mest som ett skydd mot makten och präster, från att anmälas och inte mycket i tron på gud.

Rachel kände vid sin egna hals, hon hade inga halsband eller något på sig. Hon hade inte haft något använding för det ute i skogen och hade inte fått tag på det heller. Men det var något hon fick skaffa.
Snart fick de varsin skål med gröt och hon satte sig vid Greta och började äta med god aptit. Kvinnan såg på henne som om hon vore mirakel.

"Vi fixar det och lagar din medaljong med." sa David leende och åt sin gröt. Han ville göra allt för henne, hans älskade. Hon skulle få det bra nu, han skulle skydda hanne.

Rachel log. "Tack". Det betydde mycket för henne, speciellt medaljongen. Hon hade än den torkade blomman från sin mor i den. Hon skulle alltid ha den. Hon åt upp och reste sig sedan. "Jag går till stallet och fixar så Herkules är redo" log hon innan hon började gå, hon kunde slottet som sin egna ficka. Hon gick och var snart vid stallet och bad en stallpojke ta fram Herkules.

David kom strax efter Rachel och log mot henne.
"Jag skulle ge dig något då du skulle följa med mig. Men du kan lika gärna få henne nu." sa han vänligt och nickade åt en annan dräng som log och snart kom ut med, inte bara Herkules utan ännu en häst.