The living dead(Dragon Fantasy)

Ledaren såg på honom, han var en grym men rättvis man. Rättvis då det gynnade honom.
"Jag vill att du dödar din fru." sa han tvärt ovetandes om hon väntade barn eller ej, det gjorde honom detsamma.
"Du ska få en ny brud för din trogna tjänst. Det är ditt ansvar att lära upp henne med, annars." sa han och gjorde en talande gest över halsen och viftade sedan bort honom.
"Gör det du ska, låt det se ut som en olycka och kom tillbaka igen." sa han kort.

Mark visade ingenting i sitt ansikte, inte det hat men respekt han kände för ledaren. "Döda henne? Jag kan göra det, men är du säker? Hon väntar barn, och barn är eftertraktat nu". Om inte fler födde barn skulle alla människor dö ut tillslut.
Men han hade inget emot att döda Malin. "Men om du ska ge mig en ny fru, ge mig en som inte är lika irriterande". Han fick en flin, han hade lärt sig att ha det för att passa in.

"Det är sant, för henne till läkarna. De kan rädda barnet, hon är ganska långt gånget inte sant?" frågar ledaren och vinkar åt sig Mark istället. Han visar honom åt en stol att sätta sig och häller upp ett varsitt glas med whiskey åt dem.
"Inte lika irriterande sa du? Nej, jag tror du kommer gilla denna." flinade ledaren till svar.

Mark nickade sakta. "Ja...Jag kan säga att hon skulle föda tidigare till de andra, men dog då...Men du får säga till dina läkare så de håller tyst" sa han och satte sig ner och tog med glädje emot whiskeyn. Sprit var det han nog njöt mest av i livet.
Han höll glaset i den armen som var bra, den som inte var hårt bunden till kroppen. "Jaså? Vem är det? Rita? Rosalinda?" undrade han. Nykomlingar båda, men vackra och behagliga.

"De lyder mig så det är ingen fara, men du får ta hand om barnet sedan. Du och din brud, ni ska få ett bättre rum." sa han leende, Mark hade blivit en av hans närmaste och något hade växt fram mellan dem under åren.
"Kanske......men du lär bli nöjd." log ledaren och tog ett glas.
"Håll den nya kvinnan i hårda tyglar, få henne att bli en av oss, det är det enda jag begär." sa ledaren tillsist och vinkade undan honom.

Mark nickade sedan. Han brydde sig inte riktigt om barnet heller, men han skulle försöka. Men utan Malin kanske han kunde försöka leva lite mer. Skaffa ett familjeliv med en ny brud, förhoppningsvis var hon fager, han var trött på Malins ansikte och irriterande personlighet.
"Jag ska". Han drack upp allt och reste sig innan han reste sig, han kom då på något. "Om någon av dina jävla läkare tjatar på att jag ska ta bort armen hugger jag den i armen" varnade han innan han gick. Han ville släppa tag om sin arm än, han var inte redo.

"Bara skada, jag vill inte ha något dödsfall." sa ledaren och skrattade åt det. Ledaren var på gott humör, nästa dag skulle det lilla rummet som användes till kyrka åter stå för bröllop. Den sovande skönheten som han mindes som en temperamentsfull kvinna skulle vakna och ledas till altaret.

Mark nickade och försvann sedan. Han fick ett bittert utseende då ledaren inte såg honom. Han hatade honom, han visste att han ansåg vara en närmaste till honom, men om han fick en chans att hugga honom i ryggen skulle han göra det, utan att tveka. Han hade det bra nu, men all smärta han hade fått gått igenom tidigare gjorde sig påmint. Som armen.
Han tog sig till sitt och Malins rum, hon var där, hon var oftast där. "Malin, älskling" sa han med inställsam röst och kysste henne.

Ledaren försvann med en läkare till Alex rum, för att vara ärlig visste de inte bieffekterna, inte ens om hon skulle vakna. Men då fanns det ändå två nya kvinnor att tillgå. Kvinnorna var som handelsvaror numera, det var enklast så, de skulle ändå föra fram nytt liv. Men visst fanns det ett par som höll till i vakten och liknande. De sprutade in något i den sovande kvinnans arm. Hon såg skör ut och blek som en blomma. Troligen skulle hans närmsta man gilla detta, något vackert att se på var det.

Mark lyckades övertala Malin att följa med till läkarna, att plocka ut barnet nu för att annars skulle det skada henne. Väl hos läkaren gick han ut, han fick inte vara där inne. Han väntade otåligt, på att allt skulle vara klart, så han ksulle kunna döda den som fick honom hit.