PRS(Dragon Fantasy)

San hade så snabbt som möjligt tagit sig ut till träningsbanan där det redan var några andra, och han stod och tränade med en äldre man. Han trodde inte Nalel skulle berätta för någon, men han ville inte gå ensam i slottet på ett tag nu.

"San" skrek Meira till, hon tänkte inte på alla andra och ett kraftigt slag riktade hon mot hoben så han föll till marken, "Hur kunde du? Din jävla..." Meira svor.

San föll skrämt till marken och försökte krypa undan, så Nalel hade berättat ändå...Precis när han tänkte svara räddade den äldre mannen honom. "Ta det lugnt Meria! röt han till. "Vad har han gjort?". Han la händerna på hennes axel och ställde sig mellan henne och San.

Meira lugnade sig hela hennes ställning stod på spel, och hon tänkte inte skrika ut det så alla fick veta. Hon lägger munnen intill mannens öra och viskar, hon litade på mannen.

Mannen stelnade till och stirrade på henne innan han vände sig mot San med obådande blick. Han visste vem Nalel var, och att höra vad denna hob gjort mot henne.."Gör var du vill med honom" sa han till Meira och gick några steg iväg.
San stirrade bara på dem och svalde hårt till.

"Du skulle dö för det här." men sedan ler hon obådande och sparkar till honom hårt. Misshandeln börjar och det är knappt som Meira märker något, San får igen vad som hänt Nalel och hon själv och många kvinnor därtill.

San låg på marken, utan att kunna göra något mer än att ta emot slagen och sparkarna. Han hade slutat kvedja utan låg bara där.
Ingen där hade vågat gå och fråga vad hoben gjort för att förtjäna det, Meira såg för arg ut...
"Meria!" ropade tillslut någon, chockat. Det var kungen och hans följe som denna dag bestod utav Gimli också som denna dag gått ut för att se på träningarna och kanske hjälpa till. "Vad har denna stackars hob gjort? Sluta!".

Meira hörde inte, inte försen två soldater tog tag i henens armar och höll bak dem. Hon ser chockat på San, den blodiga hoben, blodet som var på hennes händer, hon hade inte betett sig bättre än honom. Sedan kastar hon en blick på kungen innan hon sänker blicken. Först hade hon gjort det för Nalels skull sedan för de män som gett sig på henne, det som ingen visste. Men hon säger inget, hon tänkte inte skrika ut det för alla nyfikna öron.

Kungen gick närmare henne med sammanbiten min. "Jag tvivlar inte på att du har en anledning, men jag hoppas det är en bra anledning". Han såg på den blodiga hoben. "Håll kvar honom" instruerade han soldaterna. "Nå?" frågade han sedan Meira.

Meira såg upp på honom, att slås mellan soldater straffas det visste hon. Soldaterna håller fortfarande fast henne, hårt. "Han våldförde sig på Nalel." sa hon lågt och slog ner blicken, kungen var skrämmande när han var arg.