PRS(AlexZz och Jessica Tonks)

"Känns nästan lite konstigt." Svarar Benjamin även om låten har liksom fastnat på hjärnan. Åh, han hatar när det kommer nya hits och han hör dem ett par gånger. Ärligt talat, han måste verkligen kämpa emot att inte nynna högt på den.

"Ja..." instämde Mia. Mycket hade verkligen hänt. Och det var inte fören några dagar sedan bara hon fick reda på att det var hon och Benjamin som varit förlovade. Det kändes också udda...Hon kunde knappt beskriva känslan.
"Jag önskar på ett sätt att det här aldrig hänt..." mumlade hon. "Men då hade jag aldrig träffat dig heller" hon log lite mot honom.

"Jag önskar vi träffats under andra omständigheter." Svarar Benjamin innan han tvingas bromsa in rejält på grund av den enorma kön. Han kopplar det inte direkt men inser att det måste vara den där olyckan som de talades om.

Mia nickade instämmande. "Det skulle ha varit trevligt". Hon kunde nästan fantisera lite hur det skulle se ut om de kanske träffats på stan eller något, hon undrade hur det då skulle ha blivit...
"Men jag är glad att det är dig jag är på rymmen med...". Det fanns en massa knäppa personer där ute och hon och Benjamin tog nog rätt bra hand om varandra.

"Tycker likadant." Svarar Benjamin med ett svagt leende och byter kanal igen. En sprakande röst från radion avslöjar att de just nu lyssnar på nytt i trafiken.
"Olyckan på B22 på väg mot Stålstad har orsakat stillastående trafik och den beräknas röra sig framåt inom några timmar." Timmar... wow...
"Timmar?" Frågar Benjamin, han vill inte stå i kö i timmar!

Mia suckade till, timmar? Det kunde nog minst ta tre timmar.."Vad ska vi göra nu?" frågade hon Benjamin. De hade ingen mat och hon antog att han började bli hungrig, för det blev hon nu.

"Vi skulle kunna försöka ta oss in i den andra filen och åka tillbaka." Svarar Benjamin. Han hade sett någon avfart någonstans så de kanske han hitta en annan väg.

Mia nickade. "Det låter bra". Fast åka tillbaka..Förbi Bruce och det skrämde henne lite. "Men vi åker bara förbi den där staden va?" frågade hon med oro i rösten.

"Jag vet inte om vi behöver åka så långt. Vi får hoppas på det." Svarar Benjamin och kör ur kön och kör tillbaka mot staden.

"Ja...jag hoppas verkligen" sa Mia. Hon tittade ner på sina fötter igen och kom då ihåg vad hon bar. Den där tjejen hade ju tvingat på henne den där klänningen...
"Sedan när det går...skulle jag helst vilja byta kläder igen....hade inget val när jag fick de här".