prs eragon

"Prata med honom Faor"

Faor gäspar igen.
Nu kommer jag på något faor brukar göra för att muntra upp mig. Kanske kommer han inte kunna hålla sig för skratt. Om inte annat gör jag bort mig så pass mycket att Faor ser att jag skulle göra allt för honom.
Jag börjar hopa runt och vifta med armarna och ge små pip ifrån mig. Som en hungrig fågelunge. Faor låtsas ignorera mig men jag ser att han inte kan låta bli att titta på mig. Han lägger huvudet på sned.

"Faor! Prata med den stackars alven!"

Jag är så tacksam att hon vill hjälpa mig. Det värmer.
Jag slutar leka fågelunge och går ner på alla fyra. Smyger fram till Faor. En katt som jagar. Faor morrar, men jag fortsätter smyga. Morrandet övergår i skratt.
"Jag förlåter dig. Kom hit nu lilla kisse."
Jag ger Anya en tacksam blick och går och kramar om Faor

Jag ler åt dem.

Jag är så lycklig att Faor pratar med mig. Det var hemskt när han ignorerade mig. Mitt leende bleknar när jag ser på Anya. Hon har det så svårt och nu har hon förlorat sin drake.
"Anya, jag... Önskar jag kunde göra något för dig. Jag är så ledsen för din skull för allt du har fått utstå"

"tack" mumlar jag. "Men han kommer endå aldrig tillbaka"

Vad svarar man på det? Jag sitter tyst.

Jag är tyst jag med.

"Det börjar mörkna. Vi borde alla vila ett tag."
Eftersom jag är lite kall går jag till Faor som tar mig under sin vinge. Med en blick på alvkvinnan lyfter han den andra vingen.
"Anya?"