Förändrad värld Lupple & Medi

Hon såg på henne med ett ömt leende.
"Varför tror du att han vill lämna bort dig? Se bara på mig? Jag var så sjuk att jag knappt att jag kunde gå. Jag har vitt hår och liknar säkert en vampyr med min bleka hy. Jag är knappast vacker i någons ögon än Rafaels." Hon drog henne till sig.
"Tala med honom, berätta vad d känner. Alla tankar du har, Han vill dig inget annat än väl. Du fick ett underbart namn. Du kunde säkert ha fått ett sämre som Socka men du fick ett helt underbart namn." Hon smekte hennes kind.
"Så dela med dig, han kommer INTE att lämna bort dig. Det vet jag om."

Hon svalde hårt, lyssnade noga på det hon sa. "Men Rhiannon. Du är jättevacker och du var sjuk." Viskade hon. "Jag var inte sjuk. Jag var bara någon annans. Vilket är värre." Viskade hon sorgset. Hon fnissade vid hennes namnförslag. "Socka." Sa hon med ett litet leende på läpparna.

"Jag tror han har listat ut det. Har han lämnat tillbaka dig? Är han kall mot dig?" Rhiannon log och skrattade sedan.
"Socka du måste förstå att han inte kommer det. Jag var så nere i många år och jag börjar minnas saker som ingen ska få känna." Hon tog hennes hand.
"Ska jag vara med dig?"

Aurora skakade på huvudet. "Nej inte kall. Bara orolig." Viskade hon tankfullt. Hon kramade hennes hand. "Jag är ledsen att du minns saker." Sa hon ärligt.

"Då är det ingen fara. Berätta bara om du är rädd." Sa hon och skakade på huvudet.
"Jag minns inte alls mycket. Det jag minns är bara konstigt "

Hon nickade sakta. "Var glad att du inte minns så mycket." Viskade hon ärligt. "Och gör dig själv en tjänst. Försök och inte minnas mer." Gav hon som tips.

Hon såg på Auroraa och nickade.
"Men jag kan inte rå för vilka minnen jag får eller inte får. Det kommer bara." Hon suckade.
"Jag tror Rafael kommer begära tester på mig."

Hon nickade sakta. "såklart är det så.' sa hon angående minnena. Ryckte lite på axlarna kring det där med tester. "Är väl bara bra? Då vet du ju om du är frisk." Sa hon enkelt.

Hon skakade på huvudet.
"Jag vill inte det. Mitt blod skummar." Sa hon och såg ner och visade sin arm där infarten hade suttit.
"Det har ett kallt skimmer."

Aurora såg på henne. Det lät inte sant men hon nickade sakta. "Är väl ännu viktigare och kolla då?" Frågade hon.