|
Borttagen
|
Skrivet av Ginny00: Ibland mår jag ärligt talat inte bra av Mugglis.
Jag är konstant livrädd för att någon ska börja hata mig och är rädd för att prata med någon av de större medlemmarna här, för jag är rädd för att göra något fel - tänk om jag blir hatad av någon av de??
Kan inte vara inne på Mugglis längre utan att tänka så, tänk om någon börjar hata mig.
Ska vara med i fanfictiontävlingen på Pottermässan men är jätterädd för att:
-Ingen gratulerar mig om jag vinner
-Alla gratulerar de andra tre om jag vinner
Men samtidigt vill jag ju hemskt gärna vinna..
Typ exakt allt på Mugglis har blivit läskigt för mig. Tänk om någon börjar hata mig.
(behöver typ prata med någon tror jag. Osäker men ja.)
Tyvärr är det samma sak för mig.
Jag oroar mig alldelles för mycket om att bli ''hatad'' eller över att göra/skriva något fel här. För mugglis och alla mugglisar betyder så mycket för mig, så jag skulle inte klara av att bli hatad av dem. Men samtidigt får jag ändå en del ångest av mugglis, t ex när jag ugglepostar med någon, då känner jag mig jättejobbig och awkward och tror att de bara blir irriterade på mig och bara fortsätter skriva med mig för att vara artiga.
Men försök att inte tänka sådär, ''tänk om jag blir hatad''. Jag vet att det är svårt, men försök iallafall. För jag ser ingen anledning till varför någon skulle hata dig, helt ärligt.
Jag har inte pratat med dig så jättemycket, men jag har sett dig lite här och var på forumet och du verkar vara en jättetrevlig person!
Är inte så bra på att trösta/ge råd, men om du vill prata med någon så finns jag alltid här ändå, det är bara att skicka ett meddelande när som helst! ♥
12 aug, 2012 00:32
|
|
Borttagen
|
Azzå, ni två där uppe: Hur skulle nån kunna hata er?
Jag gillar er båda otroligt mycket, och ni är awesome.
Så att ni vet, så finns jag, alltid med brevlådan öppen ♥
12 aug, 2012 00:37
|
Ginny.:.Weasley
Elev
|
Spoiler: Tryck här för att visa!Jag orkar fan inte med min storebror mer. Han får mig att må jävligt dåligt, kommenterar allting jag säger, slår mig, kallar mig riktigt fula saker osv. Att jag har stått ut med honom i 9 år är ett jävla mirakel. Jag förstår inte var den där lilla killen som inte ville ge mig till doktorerna när jag var nyfödd tog vägen. Vad gör jag för fel som får honom att hata mig så? Som nyss, han håller på att bygga ihop en IKEA-stol och jag skulle flytta på ett paket med skruvar som låg på hans säng för att jag skulle kunna sitta ner. (TV:n står i hans rum och pappa och jag tittade på handbolls-finalen tillsammans.) Han blev riktigt förbannad, som om allt det jag rörde skulle förvandlas till stoft.
Säga till pappa - funkar inte.
Säga till mamma - funkar inte.
Prata med honom - funkar definitivt inte.
Jag skojade med honom en gång, han slog till mig i huvudet. Varje gång jag pratar med honom, även om det bara är att han måste vara med hunden någon minut medans jag går på toa, kan jag inte släppa tanken på att han vilken sekund som helst kan börja slå mig. Han är två år äldre än mig, och säkert tre decimeter längre. När jag inte kan hålla tillbaka gråten när han har förolämpat eller slagit mig och mamma säger att han måste säga förlåt så ser jag alltid skadeglädje i hans ögon. Vad fan har jag gjort som får honom att hata mig så jävla mycket? Han skulle inte bry sig om ifall jag blev överkörd eller försvann, han skulle bara varit glad.
Varje middag görs till en diskussion, han rättar mig alltid. Som om han vore så jävla perfekt. Han kan typ sluta lyssna på en artist bara för att jag också lyssnar på den. Alla mina andra kompisar med storebröder, dem är typ alltid bästa kompisar. Dem hjälper varandra, när jag frågar om hjälp får jag bara ett ''Nej Stick.''
Vad tusan ska jag göra, inget hjälper. Om jag frågar var min gamla bror tog vägen skrattar han bara och säger att vi inte lever i en film.
Behövde bara skriva av mig lite, tack om du orkade läsa.
And I will miss the train ride in
and the pranks pulled by the twins
and though its no where I have been
I'll keep on smiling from the times I had with them
12 aug, 2012 16:52
|
huffpuff
Elev
|
alltså jag känner mig bara totaly awesome
12 aug, 2012 16:53
|
|
Borttagen
|
Skrivet av Ginny.:.Weasley: Spoiler: Tryck här för att visa!Jag orkar fan inte med min storebror mer. Han får mig att må jävligt dåligt, kommenterar allting jag säger, slår mig, kallar mig riktigt fula saker osv. Att jag har stått ut med honom i 9 år är ett jävla mirakel. Jag förstår inte var den där lilla killen som inte ville ge mig till doktorerna när jag var nyfödd tog vägen. Vad gör jag för fel som får honom att hata mig så? Som nyss, han håller på att bygga ihop en IKEA-stol och jag skulle flytta på ett paket med skruvar som låg på hans säng för att jag skulle kunna sitta ner. (TV:n står i hans rum och pappa och jag tittade på handbolls-finalen tillsammans.) Han blev riktigt förbannad, som om allt det jag rörde skulle förvandlas till stoft.
Säga till pappa - funkar inte.
Säga till mamma - funkar inte.
Prata med honom - funkar definitivt inte.
Jag skojade med honom en gång, han slog till mig i huvudet. Varje gång jag pratar med honom, även om det bara är att han måste vara med hunden någon minut medans jag går på toa, kan jag inte släppa tanken på att han vilken sekund som helst kan börja slå mig. Han är två år äldre än mig, och säkert tre decimeter längre. När jag inte kan hålla tillbaka gråten när han har förolämpat eller slagit mig och mamma säger att han måste säga förlåt så ser jag alltid skadeglädje i hans ögon. Vad fan har jag gjort som får honom att hata mig så jävla mycket? Han skulle inte bry sig om ifall jag blev överkörd eller försvann, han skulle bara varit glad.
Varje middag görs till en diskussion, han rättar mig alltid. Som om han vore så jävla perfekt. Han kan typ sluta lyssna på en artist bara för att jag också lyssnar på den. Alla mina andra kompisar med storebröder, dem är typ alltid bästa kompisar. Dem hjälper varandra, när jag frågar om hjälp får jag bara ett ''Nej Stick.''
Vad tusan ska jag göra, inget hjälper. Om jag frågar var min gamla bror tog vägen skrattar han bara och säger att vi inte lever i en film.
Behövde bara skriva av mig lite, tack om du orkade läsa. Jaadu, det här verkar inte kul, inte kul alls.
Azzå, jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva, annat än att du får uggla mig när du vill, och att jag hoppas att det löser sig ♥
12 aug, 2012 16:58
|
Ginny.:.Weasley
Elev
|
Skrivet av Borttagen: Skrivet av Ginny.:.Weasley: Spoiler: Tryck här för att visa!Jag orkar fan inte med min storebror mer. Han får mig att må jävligt dåligt, kommenterar allting jag säger, slår mig, kallar mig riktigt fula saker osv. Att jag har stått ut med honom i 9 år är ett jävla mirakel. Jag förstår inte var den där lilla killen som inte ville ge mig till doktorerna när jag var nyfödd tog vägen. Vad gör jag för fel som får honom att hata mig så? Som nyss, han håller på att bygga ihop en IKEA-stol och jag skulle flytta på ett paket med skruvar som låg på hans säng för att jag skulle kunna sitta ner. (TV:n står i hans rum och pappa och jag tittade på handbolls-finalen tillsammans.) Han blev riktigt förbannad, som om allt det jag rörde skulle förvandlas till stoft.
Säga till pappa - funkar inte.
Säga till mamma - funkar inte.
Prata med honom - funkar definitivt inte.
Jag skojade med honom en gång, han slog till mig i huvudet. Varje gång jag pratar med honom, även om det bara är att han måste vara med hunden någon minut medans jag går på toa, kan jag inte släppa tanken på att han vilken sekund som helst kan börja slå mig. Han är två år äldre än mig, och säkert tre decimeter längre. När jag inte kan hålla tillbaka gråten när han har förolämpat eller slagit mig och mamma säger att han måste säga förlåt så ser jag alltid skadeglädje i hans ögon. Vad fan har jag gjort som får honom att hata mig så jävla mycket? Han skulle inte bry sig om ifall jag blev överkörd eller försvann, han skulle bara varit glad.
Varje middag görs till en diskussion, han rättar mig alltid. Som om han vore så jävla perfekt. Han kan typ sluta lyssna på en artist bara för att jag också lyssnar på den. Alla mina andra kompisar med storebröder, dem är typ alltid bästa kompisar. Dem hjälper varandra, när jag frågar om hjälp får jag bara ett ''Nej Stick.''
Vad tusan ska jag göra, inget hjälper. Om jag frågar var min gamla bror tog vägen skrattar han bara och säger att vi inte lever i en film.
Behövde bara skriva av mig lite, tack om du orkade läsa. Jaadu, det här verkar inte kul, inte kul alls.
Azzå, jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva, annat än att du får uggla mig när du vill, och att jag hoppas att det löser sig ♥
Tack, det värmer jättemycket. Jag behövde egentligen bara skriva av mig lite, jag får hitta en lösning.
And I will miss the train ride in
and the pranks pulled by the twins
and though its no where I have been
I'll keep on smiling from the times I had with them
12 aug, 2012 17:01
|
Soof
Elev
|
Ni behöver inte läsa detta, men jag måste bara skriva av mig.
Jag har min kompis här och jag måste bara säga att jag har panik.
Får det ganska lätt, men när jag är med folk kan jag göra så jävla udda saker när jag har det.
Panik och ångest är inte bra.
Jag springer runt i huset, städar. Allt måste vara rent. Jag börjar nästan gråta när jag ser en spegel och jag själv stirrar mot den.
Jag hatar mitt utseende så mycket och får panik när min kompis tar ett foto av mig.
Raderar det.
Före middagen så fick jag panik igen.
Jag och kompis är ensamma hemma hos mig och vi skulle laga något. Jag ville inte äta. Men efter att det blivit jättespänd tystnad i typ fem minuter drog jag upp kylen och började laga.
Laga, inte äta.
De tankarna tröstade mig lite, även fast jag visste att även jag skulle äta den där maten.
Efter så fick jag panik när vi skulle diska undan, skrek på min kompis. Jag skulle diska. Ingen annan än Jag. Jag behövde detta för att sysselsätta mig.
Nu är det stökigt på mitt rum och även det ger mig panik.
Vi kommer förmodligen sitta hela natten och spela minecraft, men jag vet inte om jag klarar det.
Jag mår så dåligt och har ångest och jag får panik hur lätt som helst.
Vet inte vad jag ska göra.
12 aug, 2012 20:34
|
Kintsugi
Prefekt
|
Skrivet av Ginny.:.Weasley: Spoiler: Tryck här för att visa!Jag orkar fan inte med min storebror mer. Han får mig att må jävligt dåligt, kommenterar allting jag säger, slår mig, kallar mig riktigt fula saker osv. Att jag har stått ut med honom i 9 år är ett jävla mirakel. Jag förstår inte var den där lilla killen som inte ville ge mig till doktorerna när jag var nyfödd tog vägen. Vad gör jag för fel som får honom att hata mig så? Som nyss, han håller på att bygga ihop en IKEA-stol och jag skulle flytta på ett paket med skruvar som låg på hans säng för att jag skulle kunna sitta ner. (TV:n står i hans rum och pappa och jag tittade på handbolls-finalen tillsammans.) Han blev riktigt förbannad, som om allt det jag rörde skulle förvandlas till stoft.
Säga till pappa - funkar inte.
Säga till mamma - funkar inte.
Prata med honom - funkar definitivt inte.
Jag skojade med honom en gång, han slog till mig i huvudet. Varje gång jag pratar med honom, även om det bara är att han måste vara med hunden någon minut medans jag går på toa, kan jag inte släppa tanken på att han vilken sekund som helst kan börja slå mig. Han är två år äldre än mig, och säkert tre decimeter längre. När jag inte kan hålla tillbaka gråten när han har förolämpat eller slagit mig och mamma säger att han måste säga förlåt så ser jag alltid skadeglädje i hans ögon. Vad fan har jag gjort som får honom att hata mig så jävla mycket? Han skulle inte bry sig om ifall jag blev överkörd eller försvann, han skulle bara varit glad.
Varje middag görs till en diskussion, han rättar mig alltid. Som om han vore så jävla perfekt. Han kan typ sluta lyssna på en artist bara för att jag också lyssnar på den. Alla mina andra kompisar med storebröder, dem är typ alltid bästa kompisar. Dem hjälper varandra, när jag frågar om hjälp får jag bara ett ''Nej Stick.''
Vad tusan ska jag göra, inget hjälper. Om jag frågar var min gamla bror tog vägen skrattar han bara och säger att vi inte lever i en film.
Behövde bara skriva av mig lite, tack om du orkade läsa.
Så om jag inte är helt bakom flötet så är din bror i fjortonårsåldern?
Håll ut, bit ihop och försök att inte ta så hårt på det. ♥ Vad gäller saken att han slår dig så säg emot förstås, det är ALDRIG okej! Men din bror är i en djävulsk tonårsperiod. Han tror sig vara den duktiga och ordentliga i familjen. Enligt honom förstår inte föräldrarna honom och småsyskon är fortfarande små och slarviga i hans ögon (det vill säga att småsyskonen förstör och stökar ner).
Jag hoppas att han snabbt kommer förbi den här fasen. Om du orkar så fortsätt vara vänlig och håll en sansad ton med honom för det kanske får honom att mjukna lite.
Själv är jag två år äldre än min bror och jag hade en period som 14-15åring när jag var överdjävlig mot honom. Jag var dels trött på att hela tiden peppa honom, vara hans mor i pappas hus och ha med hans lögner att göra - dels var jag i en jobbig tonårsperiod helt enkelt. Hahaha sedan gav han igen rätt ordentligt mellan 15-18årsålder så det är väl jämnt nu kan jag tro xD
Ta hand om dig och låt inte hans sketna tonårsperiod påverka dig allt för mycket!
och vem vet? kanske har dina vänner med storebröder redan gått igenom en liknande fas eller har en sådan fas på hemmaplan där inga ser?
☽ Kintsugi of House Zabini, the First of Her Name ☾
12 aug, 2012 21:01
|
Obliviate_
Elev
|
Åh. jag vet verkligen inte vad jag ska göra.
Kan inte nån bara bestämma åt mig? det vore mycket enklare
12 aug, 2012 22:23
|
Kintsugi
Prefekt
|
Skrivet av Obliviate_: Åh. jag vet verkligen inte vad jag ska göra.
Kan inte nån bara bestämma åt mig? det vore mycket enklare
 Vad det än är för val och beslut så fixar du det! Ibland får man se över möjligheterna, positiva- och negativa följer samt prioritera. ^_^
☽ Kintsugi of House Zabini, the First of Her Name ☾
12 aug, 2012 22:25
|
Du får inte svara på den här tråden.