Skriva av sig-tråden

Azzå, jag vet hur det är.
På en sida skrev jag tre kapitel på en dag och då sa de mer -.-
Jag är inte en av dem, va? :O
Förlåt, i så fall ♥
Jag tycker att du skriver med lagom mellanrum.
Du får sluta den precis hur du vill.
Inte för att jag vet vilken historia du menar, men ändå.

Kram ♥ ♥

men nej Sanna du är inte en av dem för det här var på fanfiction.net ^^

ja men lr hur! jag skriver så ofta jag hinner och ibland tar det längre tid av olika anledningar...

och ja jag lär avsluta den som jag vill

Kan inte sluta tänka på söndagen förra veckan.

På natten hade jag svårt att somna och jag hade svårt att andas... like always fast värre. När jag väl somnat vaknade jag någon timme senare av att jag grät floder, vilket inte har hänt mig tidigare vad jag kommer ihåg. Jag somnade om, men när jag sedan vaknade igen hade jag fortsatt ont att andas och hade ont i hjärtat, typ. Detta fortsatte hela dagen, och jag ville inget annat än gråta. Grät till och från, hela tiden. Jag må ha haft många dåliga dagar på sistone, men inte så dåliga som den. Och det kom från ingenstans....

Har en dålig dag idag igen... men inte fullt så dålig tack och lov. Vill inte vara med om det igen.

Jag vill bort. Bort härifrån. Bort från familjen och bort från vänner. Först då kommer jag se om de verkligen bryr sig, men det är ju så dags att visa det då.

Jag hatar denna känsla. Att känna sig värdelös och oälskad.

DEt låter väldigt mycket som ångest. Kan du prata med en kurator? Annars är det bara att skicka en uggla.

Ibland mår jag ärligt talat inte bra av Mugglis.
Jag är konstant livrädd för att någon ska börja hata mig och är rädd för att prata med någon av de större medlemmarna här, för jag är rädd för att göra något fel - tänk om jag blir hatad av någon av de??

Kan inte vara inne på Mugglis längre utan att tänka så, tänk om någon börjar hata mig.

Ska vara med i fanfictiontävlingen på Pottermässan men är jätterädd för att:
-Ingen gratulerar mig om jag vinner
-Alla gratulerar de andra tre om jag vinner
Men samtidigt vill jag ju hemskt gärna vinna..

Typ exakt allt på Mugglis har blivit läskigt för mig. Tänk om någon börjar hata mig.

(behöver typ prata med någon tror jag. Osäker men ja.)

Johanna, jag har gjort tusen fel.
Men ingen på mugglis har hatat mig.

I början var jag också rädd. Det är helt naturligt.

Jag kommer gratulera. För du är awesome.
Du skriver bäst.

Om någon börjar hata dig är det deras problem, du kommer alltid att vara min idol.

Du får uggla mig om du vill.
Kramiz ♥♥

Tror du verkligen att vi inte skulle gratta dig? Tror du att vi hatar dig? Svar: NEJ. (förlåt om det där lät argt/negativt men jag säger bara sanningen ♥) Ingen hatar dig, hur kan man hata dig? Och jag håller med om vartenda ord sanna säger ♥

Finns om du vill prata ♥

sanna1324567 och Tonks_xD - Det är märkligt att så fort jag är ledsen, är det ni två som rusar för att trösta ♥ Tack. Men ni är mina kompisar och har känt mig länge.. jag är liksom rädd för såna som, vad ska man säga, såna som hela Mugglis känner till. Master of Mugglisar, Såna som är på topplistan för flest tummar, såna som tillhör den övre klassen fast den egentligen inte existerar, bara är en oundviklig tanke i mitt huvud.

Cara Riddle - Jag vet faktiskt hur det är. Nu för tiden har jag de underbaraste novelläsare man kan ha, men jag har varit med om det. Kom ihåg att det är din fanfiction och de som skriver så där är bara rena och skära idioter.

Ginny00 på mugglis har jag de mest underbara läsare man kan önska sig men ja på fanfiction.net ja där har jag en del mysko xD

och ja precis, jag lär ju knappast sluta den på det sättet hon vill ^^ jag vet själv hur jag vill att den skall sluta

Satt och tänkte på livet och döden och började undra hur många som ens skulle märka om jag försvann, hur mina vänner skulle reagera o.s.v. Jag har ett fåtal vänner som har många fler vänner förutom mig och jag skulle inte påstå att vi står varandra särskilt nära så dom skulle snart ha kommit över det och glömt. Allas liv skulle gå vidare och jag spelar ändå ingen särskilt stor roll i deras liv så varför behöver jag existera? Jag vet att det är fel att tänka så här och jag säger åt andra att inte tänka sådana här saker. Men för tillfället kan jag inte låta bli att undra, vad händer när man dör och borde jag ta reda på det? Jag har haft flera perioder det senaste året då jag tänkt så här, livet är ofta jobbigt och jag upplever ständigt ångest över saker och ting. Snart börjar skolan igen och jag vet inte hur jag klarade förra året, det finns nästan inga människor där som jag gillar och jag antar att de flesta inte tycker så bra om mig heller...

Brukar helst inte vilja prata om mina känslor och tankar men kände att jag bara behövde få ut en del av dom.