Skriva av sig-tråden

Jag förstår att det måste ha gjort riktigt ont, min mamma dricker men inte så att man märker det, men jag har alltid hatat att mina föräldrar dricker eller liknande. Det känns som om hon sviker mig när hon säger att hon inte dricker när jag känner det på hennes lukt.

Du borde prata med din "favorit" lärare eftersom kuratorn knappast verkar bry sig. Tror att läraren skulle lyssna bättre i det fallet om du berättade om varför. Berätta om din mamma också, men få först personen att lova att inte prata med dina föräldrar om det. Aja. inte så bra idéer kanske. Men något hoppas jag.

Hoppas det blir bättre. Alla förtjänar en mamma som ser sin dotter/son som en ängel. ♥

Jag blir trött på att ses som en plugghäst.
Bokmal.
Tönt.
Den som alltid är tråkig.
Den som inte vågar.
Den som sätter stopp för allt kul.

Jag är som femte hjulet i vagnen :c
Och så är det ju det här med Harry Potter.
Jag är en Harry Potter nörd. Det ser jag inte som negativt, utan det är mer att det ses som om jag är en nörd som inte kan göra annat.
Usch, jag vill bara bort. Inte dö, men försvinna.

Jag tror inte att det riktigt är så som du säger. Enligt mig verkar du vara en väldigt rolig person, och jag tror visst att du vågar, varför är du annars en Gryffindorare? Du kanske vågar när det gäller, kanske inte dagligen, men när det verkligen gäller.

Det verkar som om du behöver släppa loss lite, bara släpp loss, var lugn, och ha kul. Självklart ska man ändå ha gränser.

Jag blir jätteledsen om du försvinner. Snälla. försök göra något åt det istället. ♥

Jag finns här om du vill prata, bara att skicka en uggla. ♥

Haha, det är som mina "kompisar" ser det :c

Men tack ♥

Ja, jag håller i varje fall inte med. Dina kompisar verkar inte direkt vara ett stöd för dig, vilket är tråkigt. Finns det någon annan person som du kan prata med? Det kanske helt enkelt finns någon annan som du skulle passa bra ihop med, som kompisar alltså. ♥

Ingen orsak ♥

Tittade igenom mina bilder från språkresan som jag var på i år och hittade en bild som jag såg hyffsat bra ut på. Fortfarande inte bra, men mycket bättre än andra bilder på mig. Men sen lade jag märke till min mage.

Jag vill försvinna och aldrig mer bli älskad. För det slutar alltid med ett krossat hjärt och massa tårar

Det som stör mig mest: Jag är så förälskad i en person att jag håller på med en hel roman vars huvudkaraktärs utseende är efter honom - men inte bara det. Hela boken (som ska bli en hel serie) är en hyllning till honom. Han vet om att huvudkaraktären har hans utseende, men inte att hela romanen (och kommande böckerna) är en hyllning specialskrivet till honom.

Det läskiga är att egenskaper som jag gett huvudkaraktären, också stämde in på honom fast jag inte visste det förrän efteråt. Det känns som han har limmats fast i mitt psyke på något sätt.
En person jag aldrig någonsin kan få, men som istället lever i min själ. ♥ Jag kan aldrig någonsin erkänna det här för honom. Det är som Harry, när en del av Voldemort lever i honom (bara att det är mer bokstavligt... hehe)

Det är ingen vanlig känsla. Ingen vanlig förälskelse. Det är något mycket mer än bara kärlek. Han har sagt att han hemskt gärna vill läsa vad jag har skrivit, men det känns alldeles för personligt eftersom mina känslor framgår i texten även om jag inte talar i klarspråk.

Han vet inte att vi är väldigt lika, och har upplevt samma saker, som inte många andra upplevt. Jag förstår honom mycket bättre än vad många andra tjejer skulle göra, eftersom vi har upplevt lika saker. Vad tycker ni att jag ska göra? ska jag avslöja hela mitt projekt för honom och berätta sanningen bakom det?

Om jag inte gör det, kanske jag slutar som professor Snape.
Olyckligt/hemligt förälskad i någon hela livet, som någon annan har. Den här serien, kommer följa med mig hela livet, det vet jag. Spåren kommer aldrig lämna mig.

Jag blir lite irriterad när man får såna här kommentarer på sina fic...

längre kap och mer söt het ,tack c:

ska det inte föreställa en kärleks historia? bäst för dig den slutar lyckligt D:

Man kan inte skriva kapitel på 5 miljoner sidor för då orkar ingen läsa och jag tycker att det är lagom när varje kapitel är mellan 1-2 sidor!

och jag kan ju inte skriva en historia där de pussas hela tiden, man måste göra den realistisk och följa deras liv runt omkring!
och vadå bäst för mig? om jag vill att den skall sluta olyckligt så får jag väl låta den göra det lr!!

men det som störde mig mest var att jag inte kunde svara på kommentaren -.-