Förändrad värld Lupple & Medi

"Du får säga som det är. ' Flora du går för fort fram. Jag vet inte hur jag känner för dig men snälla låt mig ta MIN tid' Kanske?" Sa hon.
"Jag kan vara med dig." Sa hon och log.

"Nej de kommer de inte. Om du ber dem så kommer de inte göra de. De kan faktiskt ha det som jobb. Om du behöver lasta ut kännslor utan att jag får veta så kan du prata. men är det allvarligt så kommer de berätta. Är att du har mardrömmar så säger de inget utan hjälper dig själva." Han såg på henne och tog henne i famnen.
"Men älskade vännen. " Han kysste hennes händer.
"Om jag bara fick hela din histora kunde jag hjälpa dig."


"Det där lät så smutsigt." Hon stoppade in fingret och satte sig.
"Jag sov helt underbart."

"Men det känns som det skulle göra henne ledsen?" Sa han osäkert. "Jag tror jag ska undvika henne." Sa han förvirrat. "Nej det går ju inte. Då kommer hon bli jätteledsen." Sa han. "Jag vill liksom inte skrämma henne." Förklarade han.

Det enda hon hörde var att de kommer berätta. Det fanns inget scenario i detta där de skulle hålla hennes hemligheter framför Theodores. Det var uteslutet. Hon kramade försiktigt om honom. "Kan jag få gå och duscha?" Viskade hon.

Han skrattade roat. "Jag är ledsen." Han startade maskinen och läste av. De var riktigt bra. "Du är friskförklarad." Log han.

"Jag ser att det är förvirrande. Så vet du vad?" Hon ställde sig upp.
"Du går och lägger dig. Jag säger att du inte sovit på hela natten och hon får hjälpa mig istället." Hon log.
"Då får du tänka lite."




"Du kan få bada. Du har ett badkar och ser att Vinther har tusen flaskor med olja även i ditt förvar." Sa han och tog henne i famnen.

"Man kanske inte tänker på hur snuskigt det låter?" Fråggade hon och sträckte fram armen.
"Infarten ska vara kvar?"

Jimmy nickade sakta. "Du är världens bästa." Viskade han tacksamt och kramade mjukt om henne. Leendes.

Hon höll fortfarande täcket omkring sig. Hon kände sig blyg. "Kan jag få bada själv?" Viskade hon försiktigt.

"Nej jag vet inte varför den skulle behövas." Sa han ärligt.

"Jag är bara en vis gammal, supergammal vampyr" Hon log och pekade på sängen.
"Marsch i säng." Sa hon och låtsades vara sträng.

"Ja det är väl klart. Men jag vill att dörren är olåst. För din säkerhet." Sa han och bar henne till karet och började tappa upp det.
"Och du behöver inte vara så blyg."

"Så ta bort den?" Hon såg på honom.

"Du är världens bästa." Log han lyckligt och nästan hoppade ned i sin egen säng och drog täcket över kroppen och la sig tillrätta för att sova.

Hon såg på honom. "Ja jag ska inte låsa." Lovade hon. Hon svalde hårt och släppte ned täcket till golvet. Hon kände sig blå över hela kroppen, men hon trodde inte hon var det.

"Ta bort den." Instämde han och kopplade loss den med vana händer.

Hon reste sig och gick ut från rummet. Hon hörde Flora på andra sidan och knackade försiktigt.
"Kom in." Floras röst hördes och Maria öppnade.
"Jimmy pratade med mig nyss. Han hade lite besvär att berätta en sak. Han sov väldigt dåligt. Många tankar gick genom honom. Så han var helt slut." Hon gick fram och höll hennes hand.
"Bli inte arg på honom men han behöver få vila ut, sova några timmar." Hon log och Flora sken upp.
"Det är kalrt han ska få sova. Så synd att han sov dåligt." Hon log och kramade om henne.
"Då gör jag annat."


Han tog täcket från golvet och lade det på en stol och visade alla flaskor.
"Så vilken doft? Du väljer helt." Han log och smekte hennes kind.
"Och ska jag sätta på någon musik?"

En droppe blod tittade fram och den hade lite gnistrande i sig. Hon såg snabbt på honom och drog åt sig armen.
"Tack."

Jimmy vände och vred på sig en stund men snart så sov han, djupt.

Hon tog en flaska, helt på måfå. "Den." Log hon. "Visst. Det blir mysigt." Log hon.

Alexander hade sett blodet. Det såg nästan ut som månljus. Men han sa inget utan kastade bara infarten och log. "Inga problem." Log han. Det han misstänkte behövde Rafael höra, inte Rhiannon.

Maria hade tagit med Flora ner och de satte sig i köket och pratade. Flora var röd om kinderna när hon pratade om Jimmy och Maria lyssnade. Nog var hon kär i honom. Hon älskade honom. Stakarn visste inte ens va kärlek var.
"Skulle du vilja gå en sväng med barnen sen?" Frågade maria.


Han droppade lite och ställde tillbaka den och satte på musik och stängde sedan av vattnet och kysste hennes kind.
"Är utanför så ropa så kommer jag." Sa han och lade fram en handduk.
"Okej?"


Hon försvann och hon höll tummen mot infartshålet.

Aurora klev i det varma vattnet. "Lovar." Viskade hon tillbaka och hörde när dörren stängdes. Hon stirrade på handlederna och petade på dem. De gjorde ont. Försiktigt sjönk hon ned under vattenytan. För att få tänka i tystnad.