Förändrad värld Lupple & Medi

"Det låter som hon har blivit kär i dig. Och det är inte lite häller." Hon smekte hans kind.
"Hur känner du för Flora?" Frågade hon.

"Och vad har jag sagt? Har jag sagt jag ska straffa dig om du har mardrömmar? Eller att jag ska straffa dig om du gör dig illa?" Frågade han.

"Då får vi fråga honom. Jag vill ha en blå." Sa hon.

"Kär?" Frågade han. Smakade på ordet. Det lät också komplicerat. Väldigt. "Det vet jag inte riktigt. Jag vet inte hur jag ska känna. Jag har inga referenser." Viskade han. "Hon är vacker. Jag ville se mer av henne. Men det gjorde jag ju såklart inte." Förklarade han allvarligt.

Aurora bet sig lite i läppen. Vad hade han sagt? Hon kunde inte minnas just nu..."Att du inte ska straffa mig.." Viskade hon frågande.

Hon nickade. "Jag ska ha en rosa. "Sa hon allvarligt, roat.

"Men det låter som du har samma känor för henne som hon har för dig. Låt det växa lite mer. Vill ni låna stugan igen?"

"Och jag skulle aldrig skada dig för att få fram information. Så nästa gång du får blåmärken säg till. Aurora jag är rädd om dig."

"Det låter klokt." Hon åt upp det sista.

Han svalde hårt. "Jag tror jag borde laga mat åt henne. Eller hur? Det är en bra sak va?" Frågade han. "Kanske. Jag är lite rädd för henne. "Skrattade han nervöst.

Alexander lämnade dem och gick in till sin brors kontor och satte sig.

Aurora svalde hårt. "Ja jag lovar." Viskade hon. "Jag visste det inte förrän i morse. Blev lite rädd själv." Förklarade hon.

Maria log och smekte hans kind.
"Åh jag hjälper dig om du önskar. Jag tror du inte behöver vara rädd för henne. Flora är så vänlig." Hon hörde hur vattnet stängdes av.

"Blev rädd för vadå?" Frågade han mjukt och kysste hennes kind mjukt. Sedan såg han på hennes händer.
"Så va hände i drömmen?" Han smekte henne.
"För du hade en mardröm."

Rhiannon gick upp och hon gick förbi Alexanders rum och stannade upp när hon hade passerat.

"Gärna." Sa han leendes. "Åh jag vet. Hon är så snäll. Jag tror jag är mer rädd för hennes känslor." Förklarade han.

Hon svalde hårt. "Jag vill inte prata om det." Viskade hon. "Jag vill inte att du ska höra sånt." Sa hon mumlande.

"Varför då?" Frågade hon och höll honom nära.
"En kvinna kan visa starka kännslor men jag tror hon älskar dig. Och blir ledsen om du inte bestämmer dig."


"Vill du prata med någon annan?" Frågade han mjukt.
"För du måste få ut allt dåligt.."

"Alexander?" Rhiannon tittade in och hon synade honom.
"Skulle vi kolla mina värden?"

Han svalde hårt, kramade om henne. "För jag kan inte lita på mina egna känslor." Viskade han. "Hur ska jag berätta för henne? Att jag har bestämt mig?" Frågade han.

Hon såg på honom. "Jag kan inte prata med någon. Ni alla är vampyrer. Det går inte." Sa hon och svalde hårt. "Rhiannon behöver inte höra allt." Sa hon sorgset. "Jag skulle vilja prata med Charles. Jag minns honom. Men han verkar ju inte kunna prata." Sa hon viskande.

Alexander såg upp på Rhiannon. "Jo absolut. "Kom in du." Sa han lugnt.

Hon funderade och log sedan.
"Säg som det är. Att hon måste ge dig tid men du hatar henne inte. Att tiden hos Allan var svår och det kommer ta tid att kanske lita på sig själv och sina känslor."


"Vi har faktiskt personal här från hemmet. De kan faktiskt hålla saker hemligt." Sa han och smekte hennes kind.
"Sen har vi Flora och Jimmy som är människor. Sen vet jag att Vinthers är god vän med vargarna. Om kanske något du får prata med dem?"

Hon kom in och hon gnistrade svagt fortfarande.

Han nickade sakta. "Det är jättebra." Sa han. "Hur säger jag nej om hon går för fort fram? Hon verkar så klar med allt det där, tidigare. Liksom hel på ett annat sätt." Viskade han.

"Som om de jobbar för mig? De jobbar för dig. De kommer inte hålla något hemligt från dig." Sa hon och skakade på huvudet. "Kanske Jimmy. Han var där länge, eller hur?" Sa hon och drog upp benen närmare sig själv. "Vargarna. Jag känner ingen där. Vad ska jag säga? Hej, hörni. Jag drömmer om...kedjor. Känner ni igen det?" Sa hon och skrattade nervöst. "Funkar inte riktigt." Viskade hon sorgset.

Han studerade hennes lyster och log. Hon luktade friskt. Stark. "Stoppa in fingret i denna." Log han och höll fram mätaren.