Life - Lupple & Medi PRS

"Åh et gör inget. Jag dog inte." sa han och skrattade sedan.
"Skulle jag få lite vatten?" Han log mjkt,

"För att hon är nyckeln till allt. Det är det. Vi skickade henne för det finns ingen säker plats än. Lägenheten var säker för att ingen av oss beblandade oss med henne."

Sammy log stort och såg på honom. "Jag som trodde att du borde vara van, har du inte sprungit med Mi någon gång?" Flinade han och nickade. "Självklart." Log han och tog fram en vattenflaska och gav honom den.


Gabriel såg på honom och svalde hårt. "Säg vad jag ska göra för att besegra dem. Säg det." Bad han förtvivlat och greppade tag om hans hand. "Hon får inte dö." Viskade han sorgset.

"Jo men jag blir aldrig van." Han log och tog emot vattenflaskan och drack.
"Underbart tack." Viskade han och nickade han.

"Tillsammans med oss kommer vi attackera dem med ljusets vapen. Du kommer att döda dem med ditt bett." Han såg sedan likgiltig ut.
"Vil du att vi håller henne till slutet av veckan när fullmånens styrka inte påverkar er lika mycket?"

" Jag måste fråga, det är kanske väldigt personligt eller opassande men hur känns det att bli biten av en vampyr? Som människa? Jag skulle bli riktigt sjuk eftersom jag är varg, men jag är bara nyfiken. Du måste inte svara." Sa han leendes. "Förlåt Ethan. " Sa han efter ett tag. "Jag tycker bara du är fett modig." Erkände han.

"Om vi har det där ljusets vapen, minskas deras inflytande? För igår, de kontrollerade mig jag kunde inte göra något. " Viskade han oroligt. För att sedan nicka. "Ja gärna, speciellt om jag blir skadad under striden. Jag måste läka, jag vill inte att hon ska se mig skadad." Viskade han.

Han såg på honom och reste sig.
"Kom vi går en bit bort så barnen inte hör." Han log mjukt.
"Det är nog inte alls bra." Sa han..



Han nickade sakta och såg mot huset.
"Inte nog med det. Deras kroppar blir paralyserade eftersom det är rena mörkret." Han såg på honom.
"Vi ska vänta på tre till av mitt slag och sen ta hit tre av sina starkaste krigare."

Sammy reste sig upp och nickade. "Okej, det är nog smartast." Log han och följde efter honom.

Gabriel skrattade till. "Åh du är då en ängel." Viskade han och såg på honom. "Dina ord är en fröjd." Sa han leendes och kände sig mindre orolig. Om de inte kunde kontrollera honom eller någon annan så hade de en chans.

Han gick en bit och vände sig om.
"Så du ville veta hur det känns?" Frågade han och log.
"Det är rätt behagligt. Det sticker till lite men om man bedövar med kyssar först är det rätt sexuellt skönt." Han blev röd.


"Hur menar du? Vi är änglar för att beskydda männskligheten. Om vi måste utrota något så gör vi det." Sa han tyst.

Sammy såg på honom med nyfiken blick. Lyssnande noga. "Så det gör inte ont? Utan det är...upphetsande?" Frågade han och flinade till. "Detta är, wow." Sa han ärligt och log brett.

Gabriel såg på honom och skrattade till. "Åh när allt detta är över så ska vi prata lite om humor du och jag." Sa han lyckligt. "Det kommer vara en hård strid men det du just sa om ljusets vapen gav mig hopp om striden. Jag trodde att det var hopplöst." Viskade han förklarade.

"Det är typ det skönaste som finns." Viskade han och var helt röd i ansiktet.
"Det är därför jag älskar Mi. Hon får mig att bli en helt annan." Viskade han.


Han suckade tungt.
"Åh det blir nog en tuff strid för dem. Oss knappast." Han gav honom ett leende.
"Vi attackerar på dagen så kan ni leka eller vad ni gör efter." Han nickade mo himmelen.

Sammy flinade förtjust. "Det är så häftigt att veta." Viskade han och nickade sakta. "Jag förstår det, att man blir hel och rätt men en viss person." Viskade han och såg leendes på honom.

Han log tillbaka och skakade flinande på huvudet. "Leka? Är det vad du tror att vi gör?" Sa han roat men även han tittade uppåt. Månen skulle inte komma än på länge.