Skriva av sig-tråden

_{Skrivet av Jac:}
Jag hatar den här sommaren, jag har bara haft kul korta perioder, max en vecka. Har haft jätte mycket ångest men har inte skärt men käkat jätte dåligt. Vill inte ens skriva hur lite jag ätit, usch jag skäms. Och nu ska jag bli lämnad hemma i en vecka för min syrra ska på dagläger och min pappa ska med, så jag kommer vara hemma själv på dagarn, vet inte hur jag ska klara det. Vill bara skära upp benen och armarna.

_{Skrivet av Miskel:}


Du kommer att klara det ♥! Istället för att skära dig, så logga in på mugglis istället och sätt på hög musik. Eller så kan du ringa för att prata med någon. Du kan också ringa till bris om du vill.

Om du har svårt för att äta, så kan du ju alltid börja med någonting som du gillar riktigt mycket. Typ... ananas? Persika, och sedan fortsätta så fast mer och mer när du känner dig redo. Efter ett tag så kommer du säkert att må bra igen! Jag tror verkligen det, men det kommer inte att gå av sig självt. Ibland så kan man vara trött på att kämpa och kämpa, men i slutändan så blir det oftast bra igen.

_{Skrivet av Trezzan:}
Jag bara känner hur jag är helt psykiskt väck, hur dum i huvudet jag är som röker, dricker och skär mig, hur jag inte kan njuta av en påse med chips utan att tänka att jag blir fetare för var tugga.

Allt omkring mig har försvunnit så långt bort nu. Känns som jag sitter i fosterställning och gungar fram och tillbaka. Sen tror alla att allting är bra för att jag visar mer glädje än vad jag är glad. Enda som hjälper är att skriva.

_{Skrivet av carro78:}
Idag har jag suttit i typ en timme och gråtit.
Bara gråtit...

_{Skrivet av Borttagen:}
Varför har jag inga vänner?

Varför gillar ingen mig? Varför finns jag ens?
Varför, varför kan jag inte bara försvinna? Dö och aldrig komma tillbaka till det här helvetet.
Det finns en sak kvar att leva för.
Eller, nej, 2.
Mina kusiner och mugglis. Då mina kusiner bor långt bort är mugglis det enda jag känner att jag inte vill lämna.

_{Skrivet av Drake:}
Bara så du vet, så blir jag alltid glad när jag ser att du har skrivit ett inlägg, även om jag inte inte känner dig. Jag tänker "Ja, det är hon som brukar vara så snäll." Jag vet inte varför, jag kommer inte ihåg, men så tänker jag i alla fall.

_{Skrivet av Jac:}


Jag orkar inte kämpa, jag vet inte vad jag ska kämpa för. Även om jag sover nio timmar är jag trött. Jag vet inte vem jag ska ringa, och oftast blir det värst mitt i natten och då kan jag inte ringa någon. Jag vet inte vad jag ska göra på dagarna, är trött på att jag nästan alltid måste planera allt när jag ska träffa kompisar, orkar inte det, orkar inte med att inte ha nått att göra. Jag orkar nästan ingenting, jag är trött på allt och alla.

_{Skrivet av Ginny.:.Weasley:}

Du är inte dum i huvudet som gör det, det finns många andra som gör samma sak. Jag vet hur lockande det känns att göra det, men man måste stå emot. Tänk på att det inte gör någon skillnad allsOch du blir inte fetare av att äta chips, tvärtom, din kropp mår bra av att få i sig det.

Om skriva hjälper dig, skriv. Få ner allt du känner i One-shots, fanfictions, berättelser, dikter, sångtexter, vad som helst. Det hjälper faktiskt väldigt mycket. Försök visa att du inte mår bra eller är ledsen, du måste inte tycka allting är den perfekta regnbågsvärlden eller så. Om du säger hur du mår känns det oftast lite bättre efteråt.