Förändrad värld Lupple & Medi

Hon gick vid hans sida och in i huset och tog av sig skorna. Log sedan.
"Ses"

"Ser du? Det är det jag menar. Hon kan inte ha gjort det här själv och jag höll henne ömt."

"Men jag vet inte varför jag glittrar. Oh nej kanske blir stucken av Alexander. Fy"

"Ses." Ropade han efter henne och vinkade. Han borde ha kramat henne. Kanske kysst henne? Han behövde verkligen prata med Maria. Hon kunde säkert allt sånt här. Han gick in i huset och tog av sig skorna och gick upp på sitt rum och stängde dörren. "Maria." Sa han viskande. För att Flora inte skulle höra.

Alexander nickade sakta. "Ja jag förstår precis." Sa han och flyttade hennes armar i olika positioner för att få ihop blåmärkena. Det gick inte. "Har du satt fast henne nyligen?" Frågade han, rent kliniskt. Inte dömande utan han behövde få all fakta här.

Allie flinade lite. "Jag tror inte han kommer sticka dig." Sa hon ärligt.

Hon hade tagit sig till sitt badrum och satt nu i badkaret och lät vattnet skölja över henne.

"Ja?" Maria kom in med ett varmt leende. Sov ni bra?" Frågade hon ömt.

"Nej det har jag verkligen inte gjort. Varför skulle jag gjort det?" Sa han och såg sorgset på Aurora.
"Jag höll om henne som jag brukar."

"Du tror?" Sa hon och lade huvudet på sned.
"Jag tror det. Att hna kommer göra det."

Jimmy vinkade in henne, lite stressat. "Schyy." Viskade han allvarligt. "Hon sov. Inte jag." Förklarade han viskande. "Jag vet inte riktigt vad hon vill." Viskade han.

Alexander ryckte på axlarna. "Alla är olika." Sa han men man såg att han trodde på Theodore. "Jag vet inte hur jag ska förklara dessa. "Sa han ärligt. De var underliga. "Du lämnade henne inte, alls i natt? För att äta eller ja vad som helst?" Frågade han.

Allie log roat. "Min far är väldigt smart." Sa hon ärligt. "Han har nog redan en teori." Sa hon ärligt.

Maria log mjukt och gick fram och såg på honom.
"Men är du inte trött då?" Frågade hon och synade hon.
"Du kanske behöver sova?"

"Nej det gjorde jag itne. Jag satt vid hennes sida hela natten. Jag läste." Sa han och svalde.

"Ja men han gav mig den här." Hon visade infarten.
"Så.."

"Nej vi ska på promenad." Viskade han nervöst. "Jag kramade henne inatt. Jag frågade om jag fick och det fick jag. "Viskade han. "Men det känns som om hon...som hon tittar på mig. " Viskade han oroligt.

Alexander nickade sakta. Då kunde ju blåmärkena inte vara här. Om det inte fanns en anledning. "Har hon sovit på något konstig sätt?" Frågade han.

Allie nickade. "Ja för när du var jättesjuk. Du verkar ju frisk nu." Log hon.

"Men det är väl bra?" Hon satte sig och tog hans hand.
"Ville du att hon skulle se på dig?" Frågade hon mjukt.


"Inte vad jag vet." Han såg på Aurora.
"Aurora är det något du vill säga? Jag lovar att inte bli arg på dig. Snälla jag ber dig. Om det har hänt något så berätta."


"Ja men jag får inte ens reda på vad jag var för sjuk.."

"Jo jag antar det." Viskade han. "Men Maria. Hon är varm. Och mjuk. Och formad." Sa han. "Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Kan du fråga henne vad hon vill? Vad hennes slutgiltiga mål är?" Frågade han generat.

Aurora såg på honom. Och sedan på läkaren. Om något hade hänt? "Jag har väldigt lätt att få blåmärken. Slår jag i ett bord så får jag ett jättestort blåmärke. Direkt typ." Sa hon och ryckte på axlarna. "Jag kanske gick in i något. Igår." Sa hon viskande. Hon hade sina aningar men hon tänkte ju inte säga dem. Alexander nickade sakta. Det förklarade ingenting.

Allie såg på henne. "Vet du vad mitt motto med livet är? Att inte ha tråkigt. Och att sitta och lyssna på massa tråkiga detaljer, är tråkigt. Strunta i dem och lev ditt liv." Sa Allie glatt.

"Jag tror hon vill vara med dig. Att ni är tillsammans. Kanske på samma sätt som Halo och Dorian, Jag och Lathan eller kanske Laura och Alexander?"


"Ja kanske så. Men varför sa du inget från början och försökte leda bort oss från det?" Han smekte hennes kind.
"Skräm mig aldrig igen min kära."


"Det är ett motto vi måste ha på en tröja om jag ska vara ärlig." Sa hon och flinade.
"För det är typ vad jag vill."

"Hon sa att hon kände sig trygg och att jag var vacker. Hon rörde mig över kinden några gånger." Sa han viskande. Lyssnade på hennes ord. Tillsammans. Ett par. Det kändes väldigt komplicerat. "Hur är man det?" Viskade han.

Aurora såg på honom. "Jag kände mig rädd." Viskade hon ärligt.

Allie skrattade roat. "Tristan kan göra såna tröjor." Sa hon glatt.