Life - Lupple & Medi PRS

Han såg på honom och nickade sedan.
"Ska vi gå? Eller ska vi ta oss via fuskvägen?" Sa han och såg de andra ta sig ut från huset. Han såg sedan osäker ut.
"Jag saknar henne redan."

Gabriel såg på honom och svalde hårt. "Jag kommer inte gå med dig. Jag måste stanna här. Vänta ett tag." Sa han och skiftade till varg och kallade Sammy till genvägen. På några minuter var han där. Han tog Ethan i handen och ledde honom dit. "Du följer med Sammy. Gör allt han säger." Viskade han och såg på Ethan. "Håll dig säker." Log han och öppnade sedan dörren åt Ethan så han kunde gå igenom.

Han såg på honom och nickade.
"Och om han säger jag ska slå dig?" Frågade han och lade huvudet på sned.
"Ska jag göra som han säger då?"
Han gick igenom dörren och hamnade i Gabriels hus.

" Ja, även det." Sa han lugnt och såg honom försvinna in genom portalen.
Sammy såg mot Ethan och tog sig fram till honom som varg och nickade mot sin egen rygg och såg med menade ögon på honom, upp.

Han klättrade upp på ryggen och såg oroad ut.
"Jag ska väl inte hålla i pälsen?" Han såg oroad ut.
"Vill inte skada dig."

Sammy frustade till och det hördes att det var som ett skratt. Han såg bak på Ethan med en blick som sa, skada mig? Kom igen. Håll vart du vill.

Han tog tag om hans nackskin och han såg på honom.
"Så ska vi vidare?" frågade han och såg sedan mot trappan.

En ny ängel hade landat vid Gabriels sida.
"Din fru mår bra." Sa hon och log sedan mjukt.

Sammy nickade och började snart att springa. Byn var helt tom. Han sprang rakt ut i skogen till skydd. Väl framme så stannade han till och där fanns alla vargar och deras familjer. Hela byn hade evakuerats.

Gabriel ryckte till vid ängelns plötsliga uppdykande och såg på henne. "Bra, det glädjer mig att höra. Nu behöver jag veta det ni behövde prata med mig om, gällande henne." Sa han allvarligt- oroligt.

Han klev av och sjönk ner vid ett träd. Såg sig om och höll sig för munnen.
"Det gick för fort." sa han tyst.

Han såg på honom med oroad blick.
"Den dagen hennes föräldrar dog. Det var även samma mörker." Viskade han och knäppte sina händer.
"Vi fick precis reda på detta."

Sammy skiftade tillbaka och satte sig vid Ethan. "Jag är ledsen. Vi är alla på helspänn. Du är säker nu." Sa han och klappade honom på axeln.


"Var det därför hon sändes iväg?" Frågade han och såg på ängeln. "Varför just henne? Jag förstår att de vill ta över och att hon är nyckeln. Men sen då? Varför?" Frågade han sorgset och oroligt.