Life - Lupple & Medi PRS

"Vill ni packa en väska innan ni åker?" Ängeln log mot Olivia som bara satt och såg på dem med tårfyllda ögon. Ängeln såg genast ledsen ut och han reste sig.
"Åh det var inte våran mening att ni skulle bli olycklig." Sa han och såg sig om.
"Vi gör det här för er." sa han och vände sig mot Olivia.

Gabriel såg på Olivia och smekte henne över ryggen och magen. "För att skydda dig. Du kommer snart hem igen." Försäkrade Gabriel viskande i hennes öra. Hon behövde åka. Han måste veta att hon är säker.

Han slog armarna om honom och grät nu.
"Vill du packa med mig? En väska." Viskade hon och drog handen genom hans hår.
"När faran är över ska jag borsta både ditt hår och din päls. " Hon var lugnare nu coh såg in i hans ögon.

Han höll henne tätt intill sig och nickade. "Jag hjälper dig att packa." Viskade han och reste sig från sin stol med henne i sin famn och bar upp henne till sovrummet. Hennes ord gjorde honom lite generad eftersom de vid bordet antagligen hade hört men han kysste henne sakta och nickade. " Och jag ditt. Jag kan fläta in dina pärlor i håret." Viskade han och såg på henne innan han satte ned henne på sängen och tog fram en väska.

Hon såg in i hans ögon och lutade sig mot honom.
"Du får fläta om mitt hår för man ser dem inte längre- Men jag har dem kvar." hon drog fram sin gröna pärla och log.
"Denna väktares färg är grön. Så alla mina smycken jag får från alla varelser är gröna."

Han nickade sakta och satte sig vid henne och höll om henne. "Jag kan göra det nu, vi hinner. "Viskade han och kysste henne lätt på kinden och halsen. Han såg på pärlan och skrattade lågt. "Det stämmer. "Log han och smekte hennes kind.

Hon såg väskan och log sedan mot honom.
"Och jag lovar att vara säker." sa hon och tog hans hand.
"Men jag får inte ta väskan va?" Hon skrattade mjukt.
"Jag tror jag inte kommer få gå ner snart över huvud taget."

" Jag lovar att också vara säker älskade. Vi alla tillsammans är starka." Viskade han och kramade hennes hand. "Nej jag kommer bära dig. Överallt. " Flinande han innan han tog ur hennes pärlor och borstade igenom hennes hår för att sedan fläta in pärlorna igen.

Hon skrattade och smekte hans kind.
"Åh hemska tanke." flinade hon. Hon sträckte ut handen och tog pärlorna medan hon såg på dem. Log och smekte dem.
"Min samling kommer vara lika stor som din kanske. Eller kanske inte lika stor." Hon skrattade. Tre är inte många."

Han såg på henne och flätade håret noggrant och varsamt. "Den kommer växa." Viskade han och pussade hennes kind. "Vill du veta en hemlighet?" Frågade han och lät sina läppar kyssa henne över nacken.