Systrarna Black [SV]-[PG]

Har Garvat ihjäl mig och återuppståt

Hahah meer

Kap 56

Andromeda hade blivit förtjust i sockervadd.
''Jätte gott! Pudel på pinne eller vad hette den nu igen?'' frågade Andromeda Ted igen.
Ted suckade och sa: ''Sockervadd''
''Karies på pinne'' sa Jenny och fejk hostade.
Andromedas ögon for upp för berg-och-dalbanan.
''Jag vill åka den där konstiga saken! Där uppe!'' sa Andromeda och pekade på berg-och-dalbanan.
''Okej visst kan vi åka den'' sa Ted och dom gick mot kön.
Folk runt omkring dom märkte att Andromeda var annorlunda.
''Får jag se erat band?'' frågade mannen som kontrollerade kön.
Ted pekade på sin arm men det var för många människor som rörde sig omkring så hon såg inte honom tydligt. Det såg ut som att han pekade på sin knytnäve.
''Får jag se erat band nu?'' sa mannen irriterat. Han var i 20 årsåldern och fortfarande finnig.
Andromeda såg mot honom och slog till honom med näven.
''Ah! Vad håller du på med?!''
Jenny gick imellan dom.
''Ted sa åt mig att slå till honom'' sa Andromeda till Jenny. Jenny gav dödliga blickar till Ted.
''Vi ber om ursäkt hon gillar inte när folk kommer nära henne'' sa Jenny och drog iväg Ted och Andromeda därifrån.
''Ted din idiot!'' sa Jenny halvhögt.
''Vad? Vad har jag gjort?''
''Sa du till Andromeda att slå snubben i magen?''
''Nej, jag pekade på min arm så hon skulle visa sitt band'' sa Ted och var helt röd i ansiktet.
''Jaha'' sa Andromeda och fnissade. ''Jag trodde du ville att jag skulle slå till honom'' hon fnissade mera.
Dom satte sig tillsammans Ted och Andromeda. Framför dom var en pojke som verkade vara några år mindre än dom och en medelålders man med peruk.
''Det här kommer bli jättekul!'' sa Andromeda till Ted och gav honom en puss. Ted rodna.
''Jag är glad att du gillar det''
Dom började åka upp åt.
''Det här är det roliga. Vi kommer åka upp och sen åka ner mot ett stup, inte riktigt ett stup men det känns som det och vi kommer åka med all fart!'' sa Ted och kände spänningen i kroppen.
Andromeda kände spänningen också. Adrenalinen i kroppen när dom kom upp på toppen och hjärtat bultade snabbare när hon såg människorna under dom. Hon hann inte tänka ordentligt när dom åkte ner med full fart. Både hon och Ted skrek så dom skrattade. Men plötsligt så stannade dom.
''Vad händer?!'' skrek några bakom dom.
Andromeda såg ut som hon hade dryckit flera burkar energidryck.
Ted förstod vad som pågick.
''Andromeda'' viskade han.
''Vad?'' sa Andromeda och andades snabbt.
''Mugglarna märker att nånting pågår'' viskade och såg på alla skräckslagna människor bakom dom.
Personalen under dom förtod inte vad som var felet. Allt fungerade precis som det skulle.
''Oj förlåt'' sa Andromeda och rodnade. ''Jag fixar det!''
Och plötsligt åkte dom med en fart snabbare än den förra.
Alla skrek av skräck. Som att dom skulle falla mot sina död. Ted kunde inte skrika för han kände hur vinden slog mot hans ansikte. Medelålders mannens peruk föll av och slog mot Teds ansikte.
Efter en stund var dom på marken igen.
''Det där var jättekul!'' sa Jenny och såg hur människorna runt omkring dom spydde.
''Kul?! Jag fick gubbens peruk i ansiktet och nu har jag hårstrån i munnen och...'' Ted spydde i en buske.
''Förlåt Ted'' sa Andromeda och skämdes.
''Det gör inget Dromedar'' sa Jenny och la armen runt om henne. ''Det där var det roligaste jag varit med om!''
''Det är okej Andromeda gör aldrig om det igen bara'' han spydde ut en massa sockervadd.

Mumms....uppspytt sockervadd xD

Ah, trevligt... ;D
Awesome

Åh, ♥♥♥♥! Superbra! (Och Puff, ÄLSKAR din profilbild! ^-^)

Jag har bara en sak att säga... xD

TACK ALLA ;D

MEER!!

Mer!

Den här är med på min lista bland favorit fanfics, den här, Denices 7:e år med marodörerna och Vanilla och marodörerna.


Fortsätt!