(PM)Albus Potter

JAG LYCKADES SKRIVA ETTKORT

25 - En jobbig dag
Albus tog sig med möda igenom lektionerna dagen därpå. Nu var lektionerna dessutom extra tråkiga, eftersom det var repetitionsvecka.
De hade först örtlära. Neville babblade som vanligt på om sin Mimbulus mimbletonia som han hade ägt när han var femton år. Hur många gånger hade han talat om den egentligen? Albus kunde inte hålla räkningen.
Efter örtläran hade de trollformellära. De skulle öva på Wingardium Leviosa, och professor Flitwick gav de i uppgift att få en planka att sväva. Nästan alla klarade det galant, fast inte Elliot. Han råkade av misstag missa plankan och träffa trollformeln på professor Flitwick istället. Eftersom han var mycket lätt flög han snabbt upp i luften och slog nästan i taket.
"Det där var verkligen inte roligt!" pep han när hela klassen skrattade, fast Albus kunde se att han häftigt vände sig om och började skaka häftigt, som om han hade fått ett plötsligt fnissanfall.
Tiden gick långsamt framåt, enligt Albu., Försvar mot svartkonstlektionen passerade. Albus lyssnade knappt alls på vad professor Roper sa de lektionen.
Han, Ellie och Sco var som vanligt sist ut ur klassrummet när lektionen slutade.
"Albus", sa professor Roper då Albus nästan var ute ur klassrummet.
"Ja?" mumlade Albus.
"Är det någonting som bekymrar dig?" frågade professor Roper vänligt.
"Nej. Ingenting", sa Albus och lämnade klassrummet och professor Roper med Ellie och Sco i släptåg.
"Vad är det som är fel egentligen, Albus?" sa Ellie när de gick mot trollkonsthistorieklassrummet.
"Det är inget särskilt Ellie, bara så mycket att tänka på just nu", sa Albus så vänligt han kunde.
I klassrummet för trollkonsthistoria var det helt tyst. Ovanligt nog var trollkonsthistorian det ämnet Albus hade längtat mest efter den här dagen. Då skulle han i alla fall få slappna av, och kanske sova lite. Men nej, Albus var den enda som inte somnade den lektionen. Professor Binns pratade med sin vanliga, långsamma röst. Den blev allt svagare och otydligare för Albus, då han sjönk in i sina tankar. Om hans, Ellies och Scos teori stämde, så kunde han eller James bli kidnappade när som helst. Det lät helt sjukt att tänka så, men det var till viss del sant. Han försökte skuta undan den tanken, men då såg han bilden framför sig; James som låg på golvet med ett djupt sår i armen, och mannen, mannen med huvan som droppade ner någonting blodrött i en kokande kittel ...
Det kommer inte att ske, försökte Albus intala sig själv, men han kunde inte lita på sina egna ord. Vad som helst kunde hända. En tår rullade långsamt ner för Albus kind, men han torkade snabbt bort den. Jag måste vara stark, tänkte han.

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

meeeeer så bra!

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Du får ha det så bra nere i Spanien och vi (iaf jag) ser fram emot att läsa mer när du kmr hem igen

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer