PRS Lupple & Medi

"Nej det var inte det jag menade. Jag ska ha klänningen när du målar av mig." Hon höll klänningen i sin famn och såg på honom. Suckade.
"Talar jag otydligt för jag är full eller sjuk?"

Dorian såg på henne och skrattade. "Jo jag fattade det. Men du var orolig över ifall Alexander skulle undra vart du var så därför föreslog jag att vi skulle gå ned." Sa han och skakade lite på huvudet.
" Du är inte otydlig. " Förtydligade han och satte sig ned igen på en kartong på vinden.

Hon var röd i ansiktet.
"Ja och då kanske vi ska gå ner så han vet vart vi är." Hon såg på honom och höll klänningen intill sig.
"Jag ska fråga om jag får låna den. " Hon såg på honom.
"Så hur gammal är du?"

" Tro mig han vet vart vi är. Men vill du gå ned så går vi ned." Sa han och skrattade lågt men slutade sedan skratta, han hade väntat på denna fråga.
Han såg på henne och vände bort blicken.
"20." Sa han tyst och pillade med kartongen han satt på.

Hon började att gå och stannade upp vid trappan och såg på honom.
"Naha det är du inte" Hon såg på honom.
"Hur gammal är du." Hon såg på honom och ställde sig intill honom.
"Svara nu."

Dorian såg på henne och himlade med ögonen. " Varför är det viktigt?" Sa han och studerade henne innan han reste sig och vände bort blicken. Tog några djupa andetag och tittade tillbaka på henne.
"Jag fyller 500 dagen efter balen." Sa han och studerade henne noggrant.

"Oh sexig morfar." Hon flinade mot honom och skrattade vek undan honom.
"Så jag är typ bebis för dig?" Hon log och tog klänningen med sig och började gå ner.
"Hinner du med?" Hon flinade mot honom och stötte ihop med Maria som log.
"Dorian kommer du?"

Dorian såg på henne, chockad men överlycklig över hennes reaktion.
"Snarare gammelmorfar." Flinade han och ryckte på axlarna. "Kanske." Sa han och såg hur hon vek undan honom och började röra sig bort. Han skakade på huvudet. Han skulle lätt hinna ikapp men han gick efter.
"Jag kommer." Skrattade han och såg på Maria med ett brett leende innan han sprang ikapp Willow och fångade upp henne.
"Jag är väldigt snabb." Viskade han innan han släppte taget och gick förbi henne och ned för trapporna.

Hon tjöt till av skratt och såg på honom med en road blick. Sedan såg hon mot Maria och log och gick sedan efter.
"Jag märker att du är snabb men hur snabb?" Hon kom ner vid hans sida och iakttog honom.
"Jag går till mitt rum okej?"

Dorian såg på henne och skattade. "Du får se nån dag." Sa han och nickade.
"Okej, möts där." Sa han och såg henne börja gå medan han började springa och sprang in i hennes rum och la sig på hennes säng med en bok i handen och väntade.