wolfy & rollspelare prs

Han himlade med ögonen åt att hon verkade ha roligt på hans bekostnad, men kunde inte låta bli att skratta till själv. Det var väl underligt för henne att han aldrig ätit på det där stället förut. Hamburgare hörde inte riktigt till hans diet. Men smaka skulle han inte dö av.
”Ska ni gå på dejt?” utbrast hans mamma förtjust och klappade i händerna. Det var typiskt henne att bli så uppspelt.

Cleo rodnade lite och nickade sedan lite. Hon ville gärna veta vad hans mamma tyckte om deras förhållande, då hon var människa och han kunglig vampyr men vågade inte riktigt fråga.
"Jaa det är väl tanken." log hon och kollade mot Jonathan lite snabbt.

Jonathan drog fingrarna över hakan då hans pappa dök upp i köket. Precis som vanligt var han iklädd en dyr kostym. Hela han såg prydlig ut med håret snyggt kammat. Nyfiket vände han sig mot Cleo och synade henne en lång stund.
”Vem har vi här då?”

Cleo vände sig om när hon hörde en mörk röst. Hon granskade mannen och förvånades av hur lite han liknade Jonathan. Hon kom fram till att han var mest lik sin mamma, både med utseendet och den varma utstrålningen. Hon log försiktigt mot mannen och räckte fram handen.
"Cleo." sade hon osäkert.

Han såg på hennes utsträckta hand för ett ögonblick innan han tog den i sin. Henry riktade blicken mot sin son, kom av sig då Lavinia gav honom en varnande blick.
”Glöm inte bort vett och etikett nu. Cleo är välkommen i huset, punkt slut.” Lavinia gav flickan en ursäktande blick innan hon drog med sig sin make från köket. ”Han ger sällan ifrån sig ett bra första intryck, ta det inte personligt.” Jonathan sträckte sig efter hennes händer.

Cleo log svagt och svalde hårt, blev enormt nervös. Hon såg efter hans föräldrar och kollade sedan på Jonathan igen.
"Mm..." mumlade hon och började tänka på det hon oroat sig över innan. Att hon inte skulle bli accepterad, nu var hon ganska säker på att hans mamma var okej men att hans pappa aldrig skulle gilla henne.

Hennes mumlande var långt ifrån övertygande. Jonathan reste sig upp från stolen för att gå fram till henne och sjunka ned på huk.
"Jag menar allvar." Han tog hennes små händer i sina stora och kramade om dem. "Han kommer att ändra åsikt om dig på nolltid." Egentligen skulle ju inte hans pappas åsikt spela någon roll över huvudtaget, var Jonathan glad med Cleo så borde det ju vara det enda som betydde något.

Cleo suckade lågt då han inte trodde på henne. Hon tittade ner på deras händer och bet sig hårt på läppen. Det kändes inte som att det var sant, han skulle inte alls ändra sin åsikt.
"Varför skulle han ändra sin åsikt, Jonathan?" mumlade hon tyst och undvek att kolla på honom. Hon tyckte det var jobbigt att inte kunde ändra det faktum att hon var människa.

"Han skulle inte ha betett sig annorlunda fastän du vore drottningen själv." Hans pappa var lite speciell. Folk hade ofta svårt att tro att han hade stort inflytande i moroivärlden, med tanke på att han inte riktigt kom överens med andra. "Inte ens jag kommer särskilt bra överens med honom, och då är jag ändå hans son." Jonathan kramade om hennes händer igen och gav henne en uppmuntrande blick.

Cleo fnittrade lite och kollade på honom med ett litet leende på läpparna. Hon visste inte riktigt vad hon tyckte om effekten han hade på henne, hon älskade hur lycklig hon blev av honom och hur lätt han gjorde henne glad men hon visste att hon skulle bli lika sårad och ledsen ifall något nånsin hände.