Allmänt rollspel! {HP}

"Kom", bad Anthony och visade vägen genom hallen. Vardagsrummet uppenbarade sig i mitten av korridoren och han gick in. När han kastade en blick bakåt så insåg han att Lydia inte hade följt med, och insåg med tacksamhet att hon gått upp för att lämna dem ifred. Han hukade sig framför den släckta brasan, bytte ut den sotiga veden och muttrade "incendio". Elden spred sig genast i veden, och han kände hur rummet snabbt blev varmare.

Cassandra följde efter Anthony in i vardagsrummet. Hon tog tillfället i akt att granska huset ordentligt. Det var riktigt mysigt inrett och inte så kallt och otrevligt som det hade varit hemma i Malfoy Malnor. Anthony hade precis gjort upp en eld och hon log tacksamt.
"Tack, för att jag får stanna här ett tag", sa hon och drig nervöst bak en hårslinga som hade ramlat ur hennes fläta.

Ethans ögon vigdes igen när han föll med Adeleine. De dunsade i madrassen i en ganska konstig position som fick honom att skratta.

Adeleine log stort. Hon hade inte gjort det på länge nu. Det var nästan som om Ethan trollade bort alla problem i världen. Hon drog den ena handen genom hans ostyriga hår, och den andra över hans hals. "Varför är du så vacker?", viskade hon.
~~
"Inga problem", log Anthony och satte sig ner lutandes mot soffan. "Så, berätta mer. Hur är det att bo med Adeleine på heltid?", undrade han.

Cassandra följde efter Anthonys exempel och satte sig ned.
"Jag trivs jättebra, de är den familj jag alltid velat ha. Till och med Adeleines syster verkar vara förtjust i mig. Det är första gången jag känner mig riktigt uppskattad faktiskt", svarade hon uppriktigt. Hon kände hur hennes blöta kläder blev allt torrare, men de var fortfarande tillräckligt blöta för att kyla ned henne och hon kände hur hon satt och skakade.

Ethan himlade med ögonen och drog på munnen.
"Du säger att jag är vacker? Du är helt sjukt perfekt", mumlade han och strök med handen längs med hennes kindben.

Adeleine skakade på huvudet. Ethan låg med armarna placerade på vardera sida om henne, och Adeleine sträckte på nacken. "Jag är inte perfekt, Ethan", log hon och ryste till. Det gick ilningar längst hela hennes ryggrad, och fjärilarna kittlade i magen.
~~
Anthony log brett. "Vad glad jag blir. Det var verkligen snällt av dem", menade han och lade en pläd över hennes axlar när han märkte att hon frös. Han lade sin arm runt hennes midja och drog henne närmare honom.

En stöt gick igenom Cassandra när Anthony la armen om henne och hon lutade sig närmare honom.
"Ja, förstår bara inte hur de orkade ta emot någon som mig", sa hon som svar. "Oj förlåt! Nu blir du också blöt!", utbrast hon sedan och log ursäktande.

Anthony viftade avfärdande med handen. "Det är lugnt. Men om Adeleines familj är lika givmilda som hon själv, så kan jag förstå att dem ville ta emot dig. Och du är ju knappast en plåga att vara med heller, Cas." menade han med ett leende.

"Du måste vara den första som sagt det", mumlade Cassandra. Hon njöt av Anthonys närhet. Att bara sitta nära honom gav henne ilningar inom henne och hennes hjärta slog snabbare än vad det någonsin gjort.