Tredje Världskriget

"Nej." protesterar Nike mest för att bäras kändes förnedrande på något vis. Men hon fogar sig, vad skulle hon göra och när andningen åter blev lugna bad hon Akhiti släppa ner henne. Det var sannerligen bättre på detta vis, de kom fram men hur länge skulle de orka?

De vandrade till skymmningen. Då släppte Akhiti ner nike och sa att de borde äta något och sen sova.
Hon tog fram två filtar och gav en till Nike efter att ha satt sig på marken.

Nike tackade och satte sig.
"Akhiti....det är bättre om du går, räddar dig själv, jag sinkar dig bara." säger Nike och möter hennes blick. Hon ville att Akhiti skulle överleva och klara sig.

"Sinkar mig från vad exakt?" Retade hon och tog ett piller. Den smakade blåbär och Akhiti gillade dem väldigt mycket.
Efter det hittade hon en mjuk plats och la sig ner en aning så hon halvt satt och halvt låg ner, med armbågarna i marken.

"Från att komma fram snabbt, de kommer spåra oss lättare." mumlade Nike fram utan att möta hennes blick. Detta var inte bara jobbigt fysiskt för henne utan också fysiskt då hon alltid orkat och kunnat röra sig.
Hon drar filten om sig men tar ingen matpiller, Akhiti förtjänade dem mer hon själv kunde stanna här och vänta sig fångas eller dö.

Akhiti flinade.
"Och du tror dem kan ta mig? Vet du hur länge sedan jag satt i skogen utan att vara omgiven av blod?" Frågade hon och såg drömmande på himlen.

Nike rycker på axlarna.
"Vadå blod?" frågar hon sedan och lägger sig ner på marken. Hon ville bara bort från allt detta, djungel var inte hennes element. Ruiner och staden var mer hennes, men nu orkade hon knappt gå, hon suckade.

Akhit skakade på huvudet och kollade på Nike smått leende.
"Har du redan glömt hur vi träffades?" Frågade hon retligt men en vänlig ton var i frågan.

Nike skakade på huvudet eftersom det varit en av de värsta dagarna i hennes liv, även om det blev bättre än förväntat.
"Vad gjorde ni egentligen?" det hade hon undrat, av vilken anledning och varför? Var de andra döda, infånga eller vad?

Akhiti vred sig en aning och suckade.
"Vi tog fångar som kanske hade information eller kunde bli soldater. Desseutom var det enligt Ivar en fiende by. Asså dem var på fiendemark..." Säger hon och stänger ögonen med ännu en djup suck.