PRS(Isse Weasley)

Shadow tog ett djupt andetag och ökade farten en aning. Hon fick lite stickor i fötterna men det var hon sedan länge van.
Snart var hon uppe och väntade in Thomas.

Thomas gick ikapp henne och gick in i huset. Han klädde på sig mer ordentligt och la handduken i det lilla badrummet innan han satte sig i vardagsrummet.

Shadow drog sig lite diskret till vardagsrummet medans han fick på sig mer kläder och satte själv på sig några mjuka byxor och en tröja.
Efter det gick hon till köket för att ta fram fiket hon lovat.

Thomas reste sig då det plötsligt knackade på dörren. En aning vaksam tog han sig fram och öppnade. Det var en ung, vacker kvinna. Hon hade mörkbrunt hår och var endast kläd i en lång, vit klänning. Thomas stirrade på henne en stund endast för att hon var så vacker och log sedan. "Ursäkta mig...Men...jag har gått vilse" sa kvinnan lite blygt och Thomas log vänligare. "Gått vilse? Kom in så ska jag se om jag kan hjälpa dig". Hon kom in och Thomas stängde dörren.

Shadow kom ut i vardagsrummet med en bricka med kakor på. Hon såg kvinnan där och stirrade förvånat. Hon vände sig sedan mot Thomas.
"Vem?" Frågade hon med ena handen på höften.
Att han bara vågade bjuda in någon utan lov, till hennes hus!
Eller tja, stuga men, äh...

Thomas log mot Shadow. "Ehm...Det här är...". Han såg frågande mot kvinnan osm fyllde i "Selina". Thomas nickade. "Ja Selina, hon hade tappat bort sig så jag tänkte hjälpa henne och bjöd in henne så länge". Han pekade mot brickan. "Varsågod ta en kaka om du vill".

Shadow hade lust att ta bort brickan och säga något i stil med 'mina kakor' men lyckades hålla ut den kakfyllda brickan istället.
Sedan ställde hon ner den på bordet och satte sig i en fotölj.
Hon studerade flickan. Selina var mycket vacker, hennes hår och ögon var också fina, 'normal' var tanken som tog sig in i hennes huvud.
Själv hade Shadow rött och blått hår, ljusblåa ögon och nästan strålade av magi, men Selina verkade så, normal...
Hon suckade djupt och började knapra på en kaka.

Thomas tog en kaka han med och åt, detsamma gjorde Selina. Han kunde inte låta bli att se på Selina under tiden och verkade knappt lägga märkte till Shadow eller hennes suckar. Tillslut då de båda ätit frågade han "Så...vart ska du?". Han log stort och Selina log tillbaka. "Byn som är bredvid den här skogen...Jag har dock tappat bort mig".

Shadow gav ifrån sig ett lätt klingande skratt. Hon visste precis vart den byn låg, och det var en bit bort.
Hon väntade inte på att någon skulle säga något och ställdes sig graciöst upp.
Det melodiska skrattet hade en hånfull ton då hon fortsatte gå in i korridoren och mot rummet hon sov i natten tidigare.

Thoma såg mot Shadow nu och rynkade lätt på pannan då hon bara gick iväg. Han suckade och reste sig. "Jag vet inte vart det ligger exakt, men jag ska hjälpa dig!". Han började gå ut och Selina följde efter, då ingen såg hade hon ett triumffyllt leende på läpparna.