Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Mona började gå igen. Hon såg sig hela tiden nervöst omkring, det hördes skrik och rop från utsidan, och ibland lät det som det inte alls var långt borta.

Niel bar säcken med mat och de flesta andra väskorna genom slottet. De kom till stallet som satt ihop med slottsbyggnaden. Han tog tre hästar och gav dem till Milena. "Håll dem i styr nu!" varnade han och gick och öppnade en enorm lucka under halmen i stallet. En stor tunnel var där nere, med en backe för att hästarna skulle kunna ta sig ner.

Mona var glad att dörren ut till gården var stängd, för skriken hördes högre nu, och gråt hördes också. Då Niel fått upp luckan började det rycka i dörren. "Det är låst!" hörde hon någon ropa.

Niel började springa. "Skynda väste han åt Milena och Mona. Milena och hästarna satte fart ner för backen.

Mona sprang hon med, någon ryckte i dörren igen. Hon suckade ut lite då alla var i tunneln, men det var inte över än.

De alla satte sig på hästarna och galopperade i full fart mot tunnelns utgång.

Mona var glad att hon kunde rida, en bit in i tunneln hörde hon hur dörren till stallet brakade sönder. "Tack och lov för den här tunneln" mumlade hon.

Niel nickade. "Ja, verkligen!"

De red på ett bra tag till. Mona kände sig lugn, det verkade inte som om någon förföljde dem. Och snart syntes ljuset i slutet utav tunneln. Det var härligt med solen och den friska luften även om det var kallt.

Milena skrattade lyckligt när de kom ut ur tunneln, hon satte fart in i skogen, Niel inte långt efter.