LotR (Privat)

Keya sa inget mer, men flyttade sig så hon kunde luta sig mot grottväggen, allt gjorde henne mycket förvirrad.

Han lutade pannan mot händerna. Om det var utav trötthet eller av någon annan anledning var han osäker om. Det enda han visste var att han inte borde gilla henne på det sättet som tydligen var mer än vänskap. Han borde inte .. men han kunde inte heller få det att sluta. Inte heller ville han att hon skulle flytta på sig och det lät så absurt att han suckade.

"Hur är det?" frågade Keya då hon hörde sucken och rynkade ögonbrynen. Hon kände sig konstig i hans närvaro, som att hon inte ville vara från honom men varför?

Han tittade upp mot henne och ryckte på axlarna.
"Sömnig, antar jag", ljög han. Vad skulle han annars säga?

Keya nickar, "Vi borde sova, vi måste ta oss vidare." sa hon med en suck och kom på fötter för att lämna sin plats och lägga sig bland filtarna.

"Visst, såklart. Naturligtvis.", sade han, lite tafatt. Han sjönk ihop på sin plats och korsade armarna över bröstet. Sedan vände han blicken ut mot mörkret igen, försökte ignorera Keyas rörelser i ögonvrån.

Keya kryper ihop i filtarna och försöker uppfatta vad som hänt mellan dem, det kändes annorlunda.
"God natt." mumlade hon, slöt ögonen och försökte somna.

"God natt", svarade han och fortsatte att stirra ut i mörkret. Mycket senare, någon tid under nattens gång nickade han till och somnade, han också.

Keya var uppe innan solen och började med frukosten, hon sov aldrig länge, hade alltid varit för orolig för det. Då hon försökte få liv i elden studerade hon Banner, van såg så fridfull ut där han låg. Snart hade hon fått fyr på elden och stekte fågelägg hon tidigare hittat samt värmde te åt dem och tog fram bröd.

Banner stönade till. Nacken gav ifrån sig pilar av smärta som sökte sig till varenda nerv och muskel i axlarna. Han tittade upp när ljudet av en sprakande eld väckte hans uppmärksamhet och låste sedan fast blicken på Keya.
"På något sätt är du alltid på benen före mig."