De utvalda

Hon ler ömt och stryker hans kind, "Men du, livet är inte rättvist. Så kasta dina knivar och se till i slutet att skada mig lätt, det är det han vill, sen är det klart." säger ho och leder honom till sängen så han kan sätta sig.

"Men varför har kungen rätt att dela ut straff och domar? Vad har han gjort för att förtjäna makten? Han är en tyrann.....". Ethan var lite utom sig för tillfället och insåg inte riktigt att om någon hörde honom kunde de ligga i stora problem.
Han sjönk på sängen och la sig ner utan att ens bry sig om att klä av sig.

Eletha som visste om riskerna la en hand över hans mun och skakade på huvudet, "Han är ingen tyrann, han gör endast det som vi särlingar förtjänar, vi är farliga för andra och någon inte kontrollerar oss." sa hon högt och ljudligt utan att släppa hans mun, visst hon ljög, men det var meningen med det.

Ethan tystnade då hon la en hand för hans mun. Han insåg sitt misstag nu, att de ens sa att kungens nya kläder inte var så fina kunde få de straffade...och att säga högt att han var en tyrann skulle leda till dödsstraff nog....
"Förlåt..." mumlade han under hennes hand.

Hon nickar och släpper hans mun, "Så kungen gör bara gott, vi är farliga och måste kontroleras, tyglas och straffas eller hur?" säger hon menande och ser på honom.

"Ja, Kungen gör det rätta". Ethan ville hellre spy än säga de orden men hade inget val om han inte var självmordsbenägen.
Då han sagt det sjönk han ner på sängen igen och stirrade upp i taket.

"Bra." sa hon och nickade och la sig vid honom. Hon hatade de orden, men hellre sa hon dem än att ta död på sig och Ethan och ja alla hon älskade och tyckte om.

Ethan orkade inte ta av sig sina kläder eller ens lägga sig ordentligt i sängen. Han kände sig plötsligt riktigt trött, han vände sig mot Eletha. Han sträckte fram en hand och strök hennes kind innan han drog tillbaka handen och bara studerade henne.

Hon log halvt mot honom, "Det ordnar sig, det gör det alltid." sa hon och la sig intill honom och placerade en lätt kyss på hans panna.

"Men vi är fortfarande fast här för alltid". Han slöt ögonen lätt då hon kysste hans panna. Han la armarna om henne och drog henne ännu närmare sig och lät sitt ansikte vara någon centimeter ifrån hennes bara. "Jag älskar dig" mumlade han.