Förbjuden kärlek

Egeria ler och kramar henne tillbaka men skakar på huvudet, "För vissa kanske, men för andra gör den bara ont och för med sig smärta." säger hon lågt men ler lite mot Isis vad glad Egeria var att hon brydde sig om henne, att hon var här.

"Låt tiden gå, du kommer hitta kärleken tro mig" sa Isis och tittade upp när Fai kom in. "Hur visste du vart vi var?" frågade hon leende.
"När slottets drottning skyndar genom korridorerna med sin sjuka kammarjungfru så sprids ryktet" sa Fai och såg på Egeria.
"Hur är det?" frågade han.

"Måste vart en märklig syn som det kommer pratas om dagar i sträck. Jag kommer från lite sjuk, till medvetslös, till döende, och du kommer förmodligen sägas gråta eller få ett hysteriskt anfall. Så kommer det bli värre och värre tills de får något nytt att skvallra om." flinar Egeria lite och ser på Fai, egentligen kände hon honom inte så bra och nu var han kung och allt. "Jodå, jag mår bra läkaren sa att jag bara behövde värme och vila." sa hon och det var ju ingen lögn även om det inte var hela sanningen.

"Vi måste placerar ryktet om Lancelot med, men vi måste göra det vid rätt tillfälle" sa Isis och Simon log.
"Jag tänker börja sprida det hos soldaterna" sa Simon och lämnade rummet.
"Det glädjer mig att höra" sa Fai uppriktigt.

"Jag kan sprida det hos tjänstefolket senare, de kommer ändå vilja veta om mitt dramatiska tillsjuknande." sa Egeria och lutade sig bakåt bland kuddarna och drack mer av vinet. Det var gott, lugnande och värmande på någotvis.
"Tack" ler Egeria mot Fai smått förvånad över hans uppriktighet och vänlighet, som att han verkligen var glad över det att han brydde sig om det.

"När du mår bättre, tvinga inte dig själv" sa Isis och log. Hon ville inte att hennes vän skulle bli mer sjuk, men hon tänkte inte bestämma över henne.
"Isis du behöver också vila" sa Fai och Isis suckade.
"Jag skall vila så ni blir nöjda" sa hon och såg på dem. "för vila kommer lösa allt" muttrade hon lågt och tittade sedan på Egeria.
"Säg till om det är något" sa Isis leende innan hon lämnade rummet.

Egeria nickade och ställde undan glaset, "Nej, det kommer inte lösa allt, men det kommer lösa en del." ler Egeria och ser efter Isis som går innan hon lägger sig ner och ser på Fai. "Hon är envis din tillkommande, bara så du vet." säger Egeria men hon ler, för det var det hon gillade med Isis.

Isis log emot Egeria men sa inget. Hon gick igenom korridoren och tjänstefolket och adels människorna såg konstigt på henne. Isis struntade i dem, hon hade inget att vinna på att prata med dem. Hon gick in på sitt rum och satte sig ner framför brasan.

"Nej, det har jag helt missat, tack för upplysningen." sa Fai smått roat och med en lätt bugning lämnade han henne och stängde dörren om sig. Hon la sig ner bland kuddarna och drog filtarna över sig och försökte sova, eller i alla fall vila.

Hon var fortfarande förvånad över det Fai berättat, att han var den riktiga kungen. Sen kom ilskan hennes föräldrar hade tvingat henne gifta sig med en man som inte ens var kung för att stärka banden mellan rikena. Isis svor till.
"Att svära passar dig inte" sa Simon som hade kommit in och hon suckade.
"Att smyga sig på folk passar sig inte heller" sa hon.