Eragon [Privat rollspel]

Aily helar såret. Då tar någon tag i henne bakifrån och släpar henne bort från dom andra.

Jag vänder mig om. Jag vet inte var jag ska titta eller vem jag ska hjälpa. Alla är i fara och så fort jag försöker hjälpa en så är en annan i större fara.
Jag tvekar för länge. En stark smärta i huvudet och allt blir svart.

Någon slår till Aily i bakhuvudet och hon svimmar.

[Funderar på att låta Galbatorix leva...]

När jag slår upp ögonen igen är det lugnt runt omkring mig. Jag är lite yr, men verkar annars vara oskadd. Men...Jag är bunden. Jag har inte en aning om hur länge jag varit borta och vad som har hänt under tiden.

[Ja, varför inte? Bara man hittar en bra förklaring så kan vi ju göra det]

[Det har jag redan gjort ]

Aily öppnar ögonen. Det första hon ser är Alex som ser på henne. Han verkar lättad över att hon vaknat.
"Vad har hänt?" frågar Aily.
"Ingen aning, jag vaknade just" säger Alex. Båda två är bundna. Då öppnas en dörr och en man kommer gående. Han drar upp henne på fötter och börjar släpa henne ut ur rummet.
"Låt henne vara" ropar Alex.
"Jag kommer inte skada din syster" säger mannen.

Snart är dom båda i en stor sal.
"Aily" säger någon. Steg hörs. Mannen släpper henne och någon fångar upp henne innan hon slår i golvet. Hon tittar på personen och ser att det är Murtagh. Om man ska tyda hans anisktsutryck rätt så ser han ut som om Galbatorix är tillbaka.
"Släpp flickan och kom hit" säger en kall röst.

(vilken överraskning då )
Nu inser jag att jag är ensam. Var är Ór, och Aily, och Alex, och Aureus och...Och...
De kan inte vara döda, men jag känner inte ens Órs närvaro.

[ ]

Murtagh släpper henne som om han har bränt sig. Han binder upp hennes rep med trolldom och går sedan fram till en man. Aily spärrar chockat öpp ögonen. Mannen ser pricis ut som Murtagh har beskrivit honom.
"Hur?" frågar hon.
"Trodde du verkligen att jag var död?"
"Men..." Aily ser förvånat på Galbatorix.
"Jag dog aldrig, flicka lilla. Jag förflyttade mig helt enkelt från en plats till en annan."
"Och Shurikan då?"
"Död!" Galbatorix blänger förebrående på Murtagh som tittar ner i marken.

(det var en riktigt bra förklaring)
Efter att ha försökt slappna av ett tag och koncentrera mig på att hitta Ór så känner jag hennes närvaro igen, och jag blir lugnare. Precis efter att jag har återställt den känslomässiga kontakten öppnas gallret och jag förs ut.

[Tack]

Aily reser sig.
"Din familj och dvärgen skickas tillbaka till Eragon!" Aily ser förvånat på den föredetta kungen.

"AJ", skriker en av männen som för mig någonstans när jag sparkar honom på smalbenet och biter honom i handen. Mina hände rär fortfarande bakbundna, men bara för det tänker jag inte ge mig utan strid. Man fortsätter släpa mig någonstans.
Nu känns allt bättre. Jag ser Aily och Murtagh och Alex. Jag vrider mig loss ur männens grepp och springer fram till de.