När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

Fai såg surt på Xenia, nu skulle han få tusen frågor och han behövde inte vänta länge
"hur gick det till?" sa Peter
"varför bor du inte hos honom?" sa David
"varför lever Cara och Draco inte ihop. Alla sa att det var ett sött par" sa Anna och Fai stoppade dem
"det är inte så svårt att få ett barn och jag hoppas ni vet hur det går till" sa han och log "vi kommer inte överrens, han gillar mig helt enkelt inte och de slutade älska varandra bara" sa han leende, det var inte ens halva historien men han tänkte inte berätta mer.
"så du är en Riddle och en Malfoy" sa Peter och Fai bara nickade och såg sen ner på bandagen på handlederna

- Ledsen, men man kan inte leva på en löng om man vill ha vänner, sa Xenia leende till Fai och nickade.
Visserligen var det inte ens halva historien, men den räckte.
De såg på bandagen, men Xenia skakade på huvudet och de kommenterade det inte.
Xenia såg på dem och log.
- Jag har alltid tyckt att man underskattar Hufflisar, och ni är ett tydligt exempel på det, jag är glad att ni vågade sätta er vid oss, sa Xenia glatt till dem.

"jag vet det, men man behöver inte heller berätta allt om sig själv med en gång" sa Fai tålmodigt
"ingen gillar hufflare" sa Anna och Fai såg på dem
"det är ju bara trams" sa han leende
"mörkrets herre placerar de odugliga i Hufflepuff, vi är inget värda" sa David
"han är en idiot! Strunta i vad han säger" sa Fai
"du kan bli straffad för att säga det där" sa Peter
"de kan inte bli värre" sa Fai tyst
"jag förstår inte. Du är den enda som kan göra som du vill, den enda som kan säga vad du vill och välja helt själv. Ändå verkar du vara mest olycklig" sa Anna
"försök se det ur mitt perspektiv" sa Fai bara tyst

- Nej men de ville veta så antingen skulle de tjata, eller ett ryckte skulle startas på skolan och ett ryckte som inte var sant, sa Xenia och såg på dem.
- Det är då inte sant, min mor var en Hufflis och en utmärkt sådan, och Tonks med, sa Xenia vänligt och de nickade och såg på Fai.
- Ganska ensamt va?, sa Anna lågt.
- Folk tror att du är ond som din morfar?, sa Peter.

"Xenia, vet du hur många rykten som redan cirkulerar? Och inget av dem är sana" sa han lugnt och såg sen på de andra
"ja, det är inte så kul att folk ryggar undan från en när man kommer. Eller när folk viskar saker om än eller anklagar en utan anledning" sa han lugnt och log sen "ja folk gör nog det. Tänk vad fel de kan ha. Det är precis som med min mor. Tänk vad folk verkligen kan ha fel" sa han lågt

- Jag vet, men nu blir något sant, sa Xenia tålmodigt och såg på dem.
- Ja, vi är ledsna att vi trodde som alla andra tror, vi har missbedömt dig, sa Anna och de andra nickade instämmande.
- Så din mor är inte heller så hemsk?, sa Peter.

Fai såg på dem och log "nej det är hon verkligen inte. Hon är den snällaste människan jag vet" sa han
"hon ser inte så snäll ut" sa Peter
"det är för att det är ett spel. Minsta svaghet och du kan få betala med ditt liv" sa han allvarligt
"är det sant?" sa David och Fai nickade
"allt är ett spel på liv och död. Är du tillräckligt nära toppen har du inga svagheter men du måste hitta dina motståndares" sa Fai
"jag trodde ni i den innersta cirkeln var säkrast" sa Peter
"snarare tvärt om, ju längre bort från den innersta cirkeln desto säkrare är du" sa Fai
"jag förstår verkligen inte. Hur kan det vara så?" sa Anna och såg på dem

- Så konstigt är det inte, ingen vet vem du är.
Och skulle de veta det så har de ingen användning för dig.
Hittar de däremot svagheter på nån av dem i den inersta kretsen, kan de ganska lätt använda det för att få vad dem vill ha, sa Xenia förklarande.

"det låter logiskt" sa Peter
"det är det med. Men de flesta vill komma dit för att de tror att det är bättre där. Men tror mig de tär de inte" sa han allvarligt
"ja jag vill inte dit längre" sa David och Fai nickade
"men för dig kan de inte spela så stor roll?" sa Peter
"jo. De är kanske inte många som vågar göra mig något men jag lovar att Voldemort vågar" sa han och la omedvetet en hand över kinden
"slår han dig?" frågade David
"han föredrar crucio" sa Fai och log svagt
"han är ett monster" sa Anna
"ja det är han" sa Fai och saknade den morfar han haft när han var liten men det var innan han insåg att Fai var en besvikelse "men jag klarar mig. Jag är en Riddle och vi klarar oss alltid" sa han leende och var glad att de inte kunde genomskåda honom

Xenia såg på Fai, men sa inget.
De behövde inte veta allt, men lite.
- Fast ibland är han trevlig med, sa Xenia lätt.
- Är han?, sa Peter.
- Ja, ibland men jag gillar Bella mer, flinade Xenia glatt.