Vilien på Hogwarts!^•^

Jättebra!
Jobbig dröm

ja

Oh my... jag skriver mitt kap om... 60 min... måste göra läxor!

Ok
Jag har inga läxor. För mig är det loooooooooooooooov!XD

Awzum!
Känner att "jag" aka Remus var lite konstiga där

=Kitty=

Kitty svävade runt i korridorerna som ett spöke och tittade runt. Hon visste inte varför hon svävade eller vad hon ville
göra under tiden. Hon såg vaktmästaren röra sig i korridoren och hon svepte förbi honom. Han tittade upp lite.
”Förbannade spöken…” muttrade han surt och Kitty blev förvånad.
”Kan han känna mig? Seriöst??” Undrade hon förvånat och testade igen. Hon svävade förbi honom. Han tittade upp, vände sig om och…
”SLUTA UPP MED ERT DUMMA SPÖKERI ERA ANDESPEKTAKEL!” Skrek han argt och hötte med näven mot Kitty som svävade vidare. Kunde folk känna av henne? Otroligt… hon hade förstås bara antagit att ingen kunde se, höra eller känna av hennes närvaro när hon var i sitt konstiga ”svävar-läge”.
Hon hade förresten dessutom upptäckt att hon kunde se som hennes mormor kunde… fast bättre. Men hon använde sällan sin ”gåva” så det kanske var därför hon hade sina underliga drömmar.
Hon svävade in i sjukhusflygeln och glodde lite på Cassie. Hon verkade sova oroligt. Plötsligt skrek hon och Kitty hoppade till där hon svävade. Cassie vaknade tvärt och skriket avslutades.
”Qu'est-ce qu'un horrible cauchemar*!” Sa Cassie på franska som Kitty inte förstod. Antagligen hade det varit något så läskigt… eller konstigt hon drömde om som fick henne falla tillbaka i modersmål.
Helt plötsligt blev allt mörkt och Kitty såg ingenting, varken Cassie eller sjukhusflygeln. Eller något annat för den delen!

Kitty vaknade i sin egen säng och reste sig. Hon visste att det var tidigt på morgonen, runt två antagligen men just nu brydde hon sig inte. Hon måste ta reda på vad mörkret innebar. Hon måste söka upp sin mormor även om hon måste göra det mitt i natten!

Kitty smög så tyst hon kunde runt i slottet och vid varenda rörelse försvann hon bakom närmsta tillgängliga sak. Efter vad som kändes som en evighet kom hon fram till hennes mormors klassrum.

Mormodern kunde vara kvar där. Men om Kitty skulle vara riktigt ärlig hoppades hon på det. Den underliga stegen sänktes ned och Kitty klättrade vigt och snabbt uppför den.
”Åhh! Kitty! Jag har väntat på dig!” Sa hennes mormor med beslöjad röst och svepte fram och kramade Kitty hårt. Kitty besvarade kramen och tog ett steg bakåt.
”Njo… mormor. Det är såhär att jag drömmer underligt…” började Kitty innan hon blev avbruten.
”Jasså? Hur då? Har du sett en spindel? Eller kanske Grymmen??” Frågade mormodern entusiastiskt.
”Nej! Jag ser liksom allt från någon annans perspektiv! Alltså, inte mitt!” Sa Kitty irriterat.

”Menar du det?! Åhhh! Kitty jag blir så lycklig när du säger så! Ännu en i familjeledet som leder traditionen av siare vidare!” Den beslöjade rösten var försvunnen och var utbytt mot en lycklig lite skrovlig röst.

”Ja, mormor, jag menar det! Men varenda gång det händer sveper ett stort mörker över allt så jag inte ser något! Vad betyder det?” Kitty slog ut med armarna och såg oförstående ut.

”Du… Det är omöjligt! Du måste se i syne, mitt barn!” Utbrast Trelawney argt och lade armarna i kors.
”Mörker är ett vanligt fenomen i mardrömmar, inget att oroa sig för!” Fortsatte hon argt. ”Jag tror det är bäst att jag sällskapar dig tillbaka så inte ditt elevhem förlorar poäng på grund av löjliga ting!” Något var fel tyckte Kitty, hennes mormor skulle aldrig erbjuda sig något sådant hon skulle erbjuda en spådomsstund för att se om något farligt skulle hamna i hennes väg.

Kitty sällskapade mycket riktigt med sin mormor tillbaka till Gryffindortornet, när hon steg in satte hon sig i en fåtölj och grubblade.

”Det är någonting farligt på gång, jag bara vet det!” Tänkte hon irriterat och suckade. ”men vad??”

*Vilken hemsk mardröm!
------------------------------------------
Jag tror franskan är fel... men men ^^

Oh! Awzumigt! Min tur?

^ Si seniorita :3

m e r mer

Awsome!
Jag använde google översätt när jag skrev franska.