PRS Lupple & Medi

Hon log mot honom.
"Jag sa det. Jag är bara orolig. Min mage känner av oron så därför mår jag illa." Hon suckade.
"Jag är inte hungrig men ändå. jag äter för att jag måste få näring." Hon tog hans hand. Den var så sval.

Alexander nickade sakta, det lät rimligt- det gjorde det men han kunde inte själv känna av hur det skulle kännas. " Det är bra att du äter." Sa han och kramade hennes hand mjukt.

"Jag skulle få skäll av antingen dig eller Dorian om jag inte äter. Jag..." Hon såg upp mot himmeln och snyftade.
"Jag vill inte åka. Jag vill stanna vid hans sida. Han lovade mig att aldrig lämna min sida."

Alexander log svagt, skrattade mjukt men tystnade sedan och såg sorgset på henne. " Detta är inte ett val han gör." Viskade han lugnande. " Se det inte som att lämna varandras sidor, se det som två olika äventyr ni måste uppleva själva." Föreslog han och kramade om henne mjukt. " Jag lovar att så fort han är frisk nog att flyttas så kommer vi flyga hem med honom." Sa Alexander.

Hon lutade sig i hans famn och nickade svagt. Det lät bra, det var bra.
Hon reste sig och gick in, hon var tvungen att göra det sista. Hon läste in medelenadet på hans mobil och gick till hans väska och hittade hans ritblock och letade fram en bild på sig själv och hittade en från byrån.
"Kan ni kopiera upp denna?" Hon visade och kvinnan nickade. Snart kom hn tillbaka med en större bild och Willow log tacksamt. Med allt gick hon upp och knackade på.
"Lathan?"

Lathan satt och såg sorgset på sin son men när han märkte av hennes närvaro så tvingade han sig att samla sig och riktade blicken mot dörren. "Kom in du." Sa han och försökte låta lättsam på rösten.

Hon gick in och log. Sakta ställde hon kortet vid hans sida, satte upp bilden framför honom och lade mobilen på nattduksbordet.
"Jag ska åka snart. Jag vill bara vara här. Snälla stanna." Hon tog Lathans hand.
"Jag vet inte vad jag skulle göra."

Lathan kramade hennes hand och log svagt. " Du kommer vara säker hemma." Viskade han och försökte le uppmuntrande. " Han kommer klara sig." La han sedan till och såg ned mot Dorian.

Hon nickade och smekte Dorians kind och böjde sig fram och gav honom en kyss och log.
"Jag har spelat in ett medlande till honom. Det är på hans mobil. Så spela upp det ofta för honom." Hon kröp ner vid hans sida.
"Nu vet du min julklapp älskade. Jag vill endast ha dig tillbaka."

Lathan nickade. "Kommer spela upp det minst en gång per dag." Log han och la rätt Dorians hår försiktigt och reste sig sedan. "Jag är utanför." Log Lathan och klev ut genom dörren och ställde sig utanför.

Dorian hörde hennes ord och ville svara, han ville så gärna svara men kunde inte, däremot försökte han minnas hennes lukt. Dra in så mycket som möjligt han kunde av den.