Förändrad värld Lupple & Medi

Han slutade att dricka från henne och slickade hennes sår.
"Du var stel. Men jag är nöjd. Du är så duktig." Viskade han och smekte hennes kind.
"Chips?"


"Det är klart du får." Hon satte sig upp och log ömt.
"Sen så luktar alla lakan så gott. Så vi kommer sova gott." Hon log.

Hon kände sig lite snurrig. Han hade druckit en del från henne idag. Men hon log. Tänkte inte berätta om att hon kände sig yr. "Gärna." Log hon.


"I sängen alltså, alltså när vi ska sova." Viskade han försiktigt.

Han gav henne påsen.
"Inte mycket för du verkar lite trött." Han smekte hennes panna.
"Tre chips okej?"

Hon lade sig och hon lyfte på täcket så han kunde krypa in.
"Det är ju självklart." Hon log mot honom.
"Och så sover vi länge. "

Hon nickade sakta. Tog sina tre chips och gav över påsen till honom. "Tack så mycket." Log hon.


Han flyttade in sig under täcket och la försiktigt en arm omkring hennes midja. Hon var varm, och mjuk. Han ville veta hur det kändes att röra vid henne men han höll handen helt stilla. "Jättelänge." Viskade han.

"Du ska tacka Maria och Lathan imorgon. Det är dom som köpt dom." Sa han och kysste henne. Bar sedan upp henne och lade henne i sängen.

Hon sträckte handen bakom sig och log.
"Då släcks det." Hon tryckte och hela stugan föll i mörker. bara badrumsljuset syntes och hon log svagt.
"Sov gott." Hon makade sitt ansite närmare och lade det under hans haka.

Hon satte sig upp i sängen. "Till toaletten." Sa hon försiktigt.

"Sov gott Flora." Svarade han och kunde inte riktigt hindra sig själv när hans hand började att röra sig. Han smekte henne sakta över ryggen.

"Det är väl ett badrum?" Frågade han mjukt men bar henne dit och satte ner henne.
Golvet var varmt och han log.
"Haft det bra idag?"


"Godnatt." Hon hade redan somnat och drog djupa andetag.

Hon gick på toa och bytte skydd, reste sig sedan och tvättade händerna. Hon tvingade sig att vara upprätt men det kändes som golvet svajade. Hon borstade tänderna och började sedan klä av sig så hon bara hade trosorna på sig.


Han märkte ganska snart att hon sov, medan han själv var klarvaken fast trött. Detta var, nytt. Tryggt, spännande. Han ville undersöka hennes kropp. Inte på ett obehagligt eller kanske ens sexuellt sätt. Inte nu. Utan mer, bara veta. Men han förstod att nu var ett riktigt dåligt tillfälle så han tvingade handen att vara stilla.

Han synade henne och höll om henne.
"Jag har dig. Om du känner dig knäsvag ska du säga till. Det är ingen fara. Inget att vara rädd för. " Sa han och smekte henne.
"Jag bär dig sen okej?"

Hon andades tungt och hon rörde sig lite. Sedan flyttade hon lite på ansiktet så hon låg på rygg istället på sidan.
Läpparna särades lite och hon suckade nöjt i sömnen.

Aurora visste att man inte skulle klaga efter att man gett blod. Det var en ära att ge blod. Så hon log mjukt mot honom. "Det är okej. Bara trött. Det är mitt i natten." Viskade hon ömt.

Hon vände sig till rygg och han drog varsamt undan sin hand och satte sig upp i sängen, med knäna under hakan och bara studerade henne.