Life - Lupple & Medi PRS

Ethan såg på honom och nickade sedan.
"Vi går då." Han såg på ringen och han höll den hårt i handen.
"Får jag bara packa e lätt ryggsäck?" Frågade han och Olivia såg p Gabriel.
"För mig får han packa. Älskling, alla kan inte bli en pälsboll. Låt Ethan packa lite."

Gabriel tyckte inte att de hade tid, inte alls men Olivias ord hade inverkan. "Ja, men snabbt Ethan." Sa han lugnare, vänligare.

"Jag ska skynda mig." Ethan försvann och kom tillbaka efter några minuter. Han hade Mis rin om halsen och en väska på ryggen. Snabbt lade han en lapp på bordet och såg på dem.
"Då går vi." Sa han och Olivia log.
"Ni får gå." sa hon och såg på Gabriel.

Gabriel synade lappen. Den berättade inte deras destination utan var bara ett meddelande för Mi. Det var tur. Han var redo att ge sig iväg men stannade till vid Olivias ord. "Va? Nej du ska med." Sa han allvarligt.

Han hade skrivit lappen att hon kunde nå Gabriel och han var i säkerhet.
Olivia suckade och skakade på huvudet.
"Jag sa inte så Gabriel. Jag ska med ja men jag sa att ni ska gå. Du skulle bära mig. Man ska få skoja även i svårare tider. " Hon gick fram och smekte hans arm.
"Jag är ledsen att du blev rädd älskade."

Gabriel såg på henne med stora ögon. Kunde andas ut lite. "Älskling. Jag är inte tillräckligt stark. För att skydda er. Det oroar mig." Viskade han innan han bar upp henne i famnen och höll henne nära sig och började att gå.

Ethan började att gå med dem.
"Åh jag vet det." Hon smekte hans kind.
"Förlåter du mig för skämtet? Det var inte meningen att göra dig orolig."
Hon slöt ögonen.
"Åg jag kan vara så dum ibland."

Gabriel nickade sakta. "Jag förlåter dig." Viskade han och kysste henne på pannan innan han började gå fortare.

Hon lutade sig mot hans bröstkorg och suckade tyst.
"Jag känner mig så..." Hon smekte magen.
"Ömtålig."
Hon blickade mot honom och hörde Ethan bakom dem.
"Ethan?"

Han flåsade.
"Jag hänger med. Ingen fara." sa han och skrattade.

Han nickade sakta. " Vårt barn ska inte skadas och inte du heller. Jag ger mitt liv hellre än att ni två skadas." Viskade han och smekte henne försiktigt över kinden.
Han stannade upp vid Ethans flåsande och svalde hårt. "Framför mig." Bad han lugnt. Han behövde se Ethan, inte bara höra honom. Han svepte med blicken kring omgivningen och lät alla sina sinnen vara på helspänn för att kunna upptäcka allt som var runt omkring dem.