Bree Tanners andra liv med mig och glina2

Jag tittade inte upp från boken när hon kom in utan fortsatte läsa från baksidan.

"Kan jag få min bok." Sa jag lite vresigt när jag ställt mig på golvet.

"Visst"
Mumlade jag och reste mig upp och gav henne den.
"Men du behöver inte låta så sur"
Tillade jag tyst.

"Tror du inte jag är sur efter vad som hänt? Eller snarare förbannad? Tror du, Diego Damon Monroè att jag ska vara överglad när du kommer hem, kasta mig i armarna på dig och det första jag säger är att du är den bästa i jorden? Tror du verkligen det?"

"Nej, förlåt!"
Utbrast jag förvånad över hennes plötsliga explosion och tog ett steg bakåt.

"Tror du att jag bara kan acceptera att du och min syster går omkring och kysser varandra, även fast det bara är en gåva?
Systern som jag alltid hatat och nu, hatar jag henne ännu mer!
Tror du, att efter att du gjort det ska jag komma hem, snäll som en ankunge och fråga efter en kyss?"

"Nej, förlåt!!"
Utbrast jag igen.
Jag hade aldrig sett henne så här.

"Du står still där du är!" Morrade jag, gick fram några steg och började puckla honom så hårt jag kunde överallt.

Jag höjde armarna som en reflex fast att det inte gjorde ont och backade flera steg i alla fall.

"Stå still!!" Röt jag igen, och hoppade på honom.